Maria Karlsson fick tur nog med sig familjens två kater och kaniner ur lägenheten vid branden. Katterna hade gömt sig under en säng.
– Jag sprang upp och kollade i vardagsrummet men såg sedan att det blinkade av blåljus utanför huset. Då väckte jag min dotter Wilma, berättar Maria som bor på andra våningen i det branddrabbade huset på Bergsgatan.
– Jag tittade ut genom fönstret, det var alldeles orange ute, det slog ut eldslågor ur brandlägenheten. Det var läskigt men då förstod jag att det inte var vår lägenhet som brann, och det var skönt att mamma var där, säger Wilma.
– Jag fick jättepanik först men när jag såg att räddningstjänsten var på plats blev jag lugnare, säger Maria.
Tillsammans med övriga boende i trappuppgången samlades de i kyrkans lokaler vid S:t Olofs kapell. Hyresvärden EHB har ordnat med uppsamlingsplatsen i samarbete med kyrkan.
Wilma hade fortfarande morgonrocken på sig, några kläder hann hon inte få med sig ut. När de förstod att det brann i en lägenhet på bottenvåningen i huset stängde de in sig i ett sovrum och väntade på hjälp.
– Vi var nog inne i sovrummet över en timme. Jag ringde 112 flera gånger men de sa bara att de var på plats och att vi skulle få hjälp, berättar Maria.
Hon tog sig ut i lägenheten för att låsa upp ytterdörren förr räddningspersonalen men fick snabbt återvända till sovrummet, det var svart och rökigt därute.
Till slut fick de hjälp ut av räddningstjänsten men fick sätta på sig andningsmasker för att ta sig ner genom trapphuset.
– Det var inte så mycket rök i trapphuset då men det var kolsvart av sot i hela trappuppgången, säger Maria.
Familjens två katter och kaniner kunde också räddas ur lägenheten av räddningstjänstens personal.
För bara en vecka sedan bad Maria sin son kontrollera att brandlarmet i lägenheten fungerade.
– Om inte brandvarnaren fungerat... jag vet inte hur det hade gått då. Det måste vara någon däruppe som vakar över oss, säger Maria.
Flera andra boenden i huset vittnar om liknande upplevelser. Ett äldre par väntade i en timme på balkongen i vinterkylan.
– Men vi hann få med oss lite kläder. Det värsta när vi stod där var att vi inte visste om brandmännen visste att vi var där, säger kvinnan som vill vara anonym.
Polis mötte upp utanför huset och hjälpte de boende till uppsamlingslokalen.
– Jag fick hjälp hela vägen av en polis som hette Rickard, det kändes så tryggt, säger en kvinna som bodde ovanpå den brandhärjade lägenheten.