När EP träffar paret har det gått en tid sedan åklagaren beslöt att åtala dem för klockrånet i mars förra året.
Båda har erkänt att de hittade på alltihopa. Det fanns aldrig någon rånare som trängde sig in i deras bostad, överföll mannen och rånade huset på diverse saker värda 370 000 kronor, bland annat en dyrbar Breitlingklocka.
Det som fanns var ett skuldsatt par som alltför länge levt över sina tillgångar och nu kommit till vägs ände.
– Vi var desperata och tänkte inte klart, säger de nu när de valt att ställa upp på en intervju, för att ge sin version av hur det blev som det blev.
De säger båda att ingen av dem sysslat med någon brottslighet tidigare. Men mannen har, som EP berättat, frikänts för misstanke om trolöshet mot huvudman. I det målet misstänktes han och en vän för att ha plockat ut 1,8 miljoner ur en förening i en annan kommun. Tingsrätten hade svårt att utreda ansvarsfrågan, trots att mannen under rättegången erkände att han felaktigt fått ut 300 000 kronor. Istället blev det en fråga för Skatteverket som gav honom ett skattetillägg på nästan 400 000 kronor.
Denna skatteskuld är en av anledningarna till den dåliga ekonomin och det som sen hände, menar de.
Hur kom ni på idén att låtsasråna er själva?
– Vi hade tidigare haft inbrott i ett förråd och blivit av med en del grejer. När vi ringde polisen sa de att de inte åkte ut på smågrejer. Och när vi ringde försäkringsbolaget blev vi bara uppmanade att skicka in en lista på det som stulits. Så vi tänkte väl att det skulle bli på samma sätt nu, att polisen skulle säga åt oss att göra en anmälan på hemsidan...
Men ett rån är ju en annan sak...
– Vi tänkte väl lite fel. Vi hade aldrig kunnat tro att det skulle bli en sån uppståndelse.
I förhören har mannen erkänt att han varit den drivande, som planerat och tagit de steg som krävdes innan de kunde ringa polisen och anmäla brottet. Det handlar om Blocket-annonsering av gods, inköp av kontantkort till mobil och att upprätta en lista över det som skulle anmälas som stulet.
Det var också planerat att det bara skulle vara mannen hemma när han anmälde rånet. När hans partner kom från jobbet kryllade omgivningen av poliser. Även hundpatruller och en polishelikopter hade tagits in för att leta efter "rånarna".
– Det var helt sjukt. Det var som att vara med i en film, säger de.
Och det var inte läge att erkänna där och då?
– Nej, det fanns inte i medvetandet. Det var bara att fortsätta spela med.
Det tog cirka tio dagar för polisen att genomskåda deras story. Men långt tidigare hade de två kumpanerna fått klart för sig att den kupp de tänkt sig skulle rädda deras ekonomi varit helt förgäves. Vid kontakten med försäkringsbolaget hade de nämligen fått ett besked som överraskade.
– Det visade sig att man inte får någon ersättning om man släpper in en gärningsman. Vi hade inte kollat i det finstilta i försäkringspappren. Jag skulle tydligen ha sagt att rånaren tvingat sig in istället, säger mannen.
När polisen hämtade in dem till förhör förstod de att det var kört. Bilden från Ica Maxis övervakningsfilm, där mannen laddar det kontantkort som "rånarna" ska ha ringt upp honom från, användes effektivt i förhöret.
– Vi erkände. Man orkar inte hålla emot hur länge som helst.
De beskriver sig själva som två snälla och lite naiva personer. Mannen säger att han alltid haft svårt att säga nej till andra som velat ha olika saker av honom.
– Man har väl varit lite dumdristig, jag har till och med tagit lån åt andra, pengar jag inte fått tillbaka, berättar han.
Men innan paret träffades levde mannen själv på stor fot under lång tid. Som egen företagare drog han in pengarna han behövde för ett lyxigt liv, ofta med resväskan i hand. Han säger att det var svårt att anpassa levernet till den lön han fick från Enköpings kommun, där han anställdes sedan han träffat kärleken här och flyttat hit. Varsitt kreditkort spädde bara på skulderna.
Idag, snart ett år efter att de försökte iscensätta det grova brottet för att komma på fötter, lever de ett minimalistiskt liv i väntan på rättegången. Mannen är sjukskriven för psykiska besvär, skulderna finns kvar och de klarar sig ekonomiskt bara tack vare partnerns jobb.
– Med facit i hand kan man väl säga att det var skönt att vi åkte fast. Vi gjorde absolut fel men vi skadade ingen och har inte begärt eller fått ut några pengar, säger de.