Klimatet
– Ni sa ju att ni inte vill gå längs gång- och cykelvägen för det blir en omväg. Det har vi lyssnat på och dragit vägen på ett annat sätt.
Isabell Eklund är kommunens projektledare för södra Myran, det område som nu kallas Stationsstaden och där Kunskapsskolan ligger. För ett år sedan, när eleverna gick i sjuan, var hon i deras klasser och berättade om kommunens planer. De fick då beskriva hur de upplever området i dag och hur de skulle vilja se framtiden.
När hon nu är tillbaka är det för att berätta vad deras åsikter lett till.
– En hel del faktiskt. De satte fingret på många saker och vi har haft användning av deras information, säger Isabell Eklund.
På pedagogiska kartor visar hon området. På kartan över "otrevliga, fula och otrygga platser" sitter punkterna som eleverna markerade förra året. Pendlarparkeringen, tunneln under järnvägen och stationsbyggnaden är exempel på sådana och nu förklarar Isabell hur planeringen förändrats utifrån elevernas inspel.
Att ha en dialog med barn inför förändring är något som står inskrivet i Barnkonventionen. Isabell Eklund tycker dock att det är viktigt att barnen inte bara ska få säga vad de tycker utan också känna att deras åsikter kan påverka. Läraren Karin Söderlind håller med.
– Det här är en jättebra lektion i hur demokrati fungerar. Utmaningen är väl att förklara att det här kommer att ta tid. Eleverna vill att det ska vara ombyggt och klart i morgon, säger hon.
Även vid detta lektionstillfälle får eleverna ge respons på förslaget och de ändringar som genomförts sen sist. Tummar upp och ner men också olikfärgade post-it-lappar används som värdemätare. De flesta lapparna de sätter upp är gula och gröna, vilket innebär att de är nöjda eller ganska nöjda.
– Jag tycker det verkar bli ganska bra. Det är bra att vi fått vara med för då har vi fått chans att få det lite som vi vill, säger Mattias Ring, en av eleverna.
Tidsaspekten har de dock mindre koll på. När Isabell Eklund förklarar att omvandlingen av Stationsstaden kanske är helt klar om 15 år hörs förvånade utrop.
– Men då är ju vi 29 år, säger en tjej.
Argumentet att de kommer att ha bidragit till en bättre stadsdel för sina egna barn eller de barn som då kommer att gå i Kunskapsskolan ser de ut att ha svårt att ta till sig.