Det var med tunga steg de släpade sina väskor mellan hissen och parkeringsplatsen där bussen snart skulle avgå.
Så gott som allt de visste innan var att de nu var på väg till annat boende i Knivsta. Det hade de fått muntliga besked om för ett par dagar sedan.
– Men vem vet om det är dit de kör oss? Vi kanske hamnar i helvetet, säger Ersild Gorari, som tillsammans med sin fru Megi Shuke bott på Ormvråksgränd i tre månader i väntan på att få sina asylskäl prövade av sista instans.
Förra veckan sedan hämtades också en större grupp, den gången ensamstående flyktingar och på onsdagens var det dags för familjerna. Det de alla har gemensamt är att de har fått minst två avslag på sina asylärenden. Och eftersom deras ärenden ska behandlas enligt den så kallade Dublinförordningen ska deras fall prövas av det första landet som de reste in i.
Boendet i Knivsta är sista anhalten i Sverige innan det är dags för dem att åka till de länder där de först satte sina fötter efter flykten.
På tisdagskvällen träffade EP gruppen och fick höra deras berättelser, hur de försökt uppmärksamma svenska myndigheter på sina fall, dock utan att lyckas.
– Ingen vill lyssna, de är inte intresserade. De säger att Albanien är ett säkert land, vilket ju inte alls stämmer, säger Samantha Pasho, som hade hoppats få en fristad här tillsammans med tvåårige sonen Mattias.
Eftersom många andra på boendet på Ormvråksgränd bott där i flera år var även den här gruppen säker på att de också skulle kunna bo där tills deras ärenden blir klara. En del av dem har fått veta att de måste bort för att flyktingar från Ukraina ska ha deras platser.
– Visst, man förstår ju att de också måste få skydd. Men vi då, vad ska hända med oss? säger de.
Många rykten cirkulerar på boendet och just nu är vissa skrämda av att de hört om en kvinna som lurats att tro att hon äntligen fått en egen lägenhet och skulle skjutsas dit men istället kördes till flygplatsen och sattes på ett plan. Ersilds oro att bussen kanske inte alls åker till Knivsta med dem verkar komma ur detta rykte, särskilt som ingen av dem fått något skriftligt beslut på att de ska flyttas till Knivsta.
Detta bekräftar Lena Mineur, enhetschef på Migrationsverkets återvändandeenhet, som ansvarar för Ormvråksgränd.
– Vi brukar inte ge skriftlig info eftersom detta räknas som en flyttning inom vår enhet. Men de fick muntlig information förra veckan. Sen står det i deras senaste beslut att de behöver byta bostad de sista dagarna innan hemresan, säger hon.
Hon förklarar att det som hänt senaste veckan har att göra med kriget i Ukraina och att Migrationsverket måste lösgöra alla platser de kan till småfamiljer som omfattas av massflyktingdirektivet, alltså de som nu kommer från Ukraina.
– De vi placerar i Knivsta är de som inte kommer att vara kvar i Sverige så länge, det är ett enklare boende av vandrarhemstyp, men tanken är ju inte att de ska stanna där, säger hon.
Lena Mineur påpekar att myndigheten jobbar med liknande frågor hela tiden, men att man nu fått skala upp eftersom det är bråttom. Varje dag kommer 4 000 flyktingar från Ukraina.
– Och snart kommer en ny grupp, de ukrainare som hittills bott hos släkt och vänner men inte kan vara kvar där. Vi ersätter ju inte boendekostnader hos privata familjer. Dessa personer måste vi också klämma in någonstans, säger hon.