Det har gått nära två månader efter den dramatiska branden på Bergsgatan då tio familjer blev hemlösa.
För Maria Karlsson och dottern Wilma Olsson har det varit en omtumlande tid. De fick ingenting med sig ur lägenheten utom kläderna de hade på sig.
– Vi fick bara återvända snabbt för att hämta mobiler och nycklar, minns Maria.
Det skulle dröja en vecka innan de fick komma in i den brandskadade lägenheten igen.
– Det stank och var väldigt kvavt i lägenheten och allt var täckt av ett lager sot, i badrummet var badkaret helt svart, säger Wilma.
De kunde hämta det viktigaste, mest kläder, som de tvättat med ättika för att få bort brandlukten.
När de lämnade lägenheten med hjälp av räddningstjänsten den där novembermorgonen lämnade de även katterna Tussan och Leo och kaninerna Snöflinga och Dobby.
– Jag vände mig om när vi gick ut och såg att kaninerna rörde sig i buren, då var den mesta röken borta ur lägenheten, säger Maria.
Alla husdjur i lägenheterna kunde senare räddas av polis och räddningstjänst. Kaninerna togs till veterinär då de varit i det rökfyllda rummet.
– Då luktade Snöflinga rök och hade röda ögon och andningen var påverkad. Men på Dobby märktes inget. Veterinären sa att Snöflinga, som är moster till Dobby, troligen hade lagt sig över honom för att skydda honom, säger Maria.
Nu bor Maria hos sin son och Wilma flyttade hem till sin pappa med katterna. Kaninerna har en släkting tagit hand om.
Hur mycket som kan räddas ur lägenheten vet de inte, den tömdes veckan före jul och allt magasinerades av saneringsföretaget.
– Sängar och soffor är nog slängda men jag har en chiffonje efter morfar och ett hörnskåp som gammelmorfar gjorde åt mej som jag hoppas går att rädda, säger Maria.
Mycket är förstört, tv, datorer, matvaror, smink och annat personligt som man använder i vardagen.
– Vi köpte det nödvändigaste direkt efter branden, men man samlar på sig en hel del genom åren, konstaterar Maria.
Ekonomiskt blir det kännbart, försäkringen täcker inte inköp av helt nya varor.
Men de är tacksamma över att de klarade både sig själva och alla djuren utan fysiska skador. Och att de får flytta tillbaka redan den första mars är ett glädjande besked som gör att allt känns lättare.
Det de mest saknar nu är en helt normal dag.
– Jag längtar efter att få ta fram våra egna tallrikar, sitta i soffan och se på tv. Att allt känns som hemma igen, säger Wilma.