I kommunfullmäktige 27 februari lyssnade jag på debatten om kostnaden i fotvården. Att sitta bland åhörarna och inte kunna påverka debatten när den skenar åt helt fel håll är väldigt enerverande. Det kryper i skinnet och man vill bara skrika att de hamnat helt fel i debatten.
Förvaltningen kom fram till en avgift på 480 kronor skulle vara kostnadsneutral för kommunen. Hela oppositionen med Agneta Hägglund i spetsen äntrade talarstolen och tyckte att vi ska vara snälla mot våra äldre med låg pension och föreskog en avgift på 440 kronor. Därefter gick Carina Lund upp i talarstolen för att balansera upp debatten. Hon påpekade att förslaget 480 kronor var baserad på den utredning som tjänstemännen gjort. Fotvården skulle bära sina egna kostnader utan vinstsyfte. Hon sade vidare att om det fanns pensionärer som inte hade råd med sin fotvård var hon villig att behovspröva saken via biståndsbedömarna. Slutligen kom SD:s Mikael Rubbestad och föreslog ytterligare en sänkning till 420 kronor som också beslutades genom omröstning.
Vad oppositionen inte hade kännedom om var att detta stred mot konkurrenslagen, att stat och kommun inte får subventionera eller favorisera näringar som var under konkurrens, som i detta fall skulle betyda att alla som kunde komma till Bålsta skulle få ett reducerat pris för fotvården, som medborgarna i Håbo fick subventionera med 60 konorr för varje behandling. Det skulle betyda att vi skattebetalare nu ska subventionera borgerliga vigslar och fotvården med skattepengar.
Vad blir nästa drag av kommunal subventionering som skattebetalarna i Håbo får stå för? Kommunen kanske öppnar en frisersalong till reducerat pris, eller en juristbyrå för bodelning eller liknande i syfte att konkurrera ut de privata?