De vänder sig till EP, för de tror inte att alla förstår vilket stort problem som hundbajset är i deras vardag.
– Ja, det är stort, det här är inte kul. Och det är ganska äckligt. Alla måste förstå att det här är vår arbetsplats, säger Therese och tittar sig omkring.
Vi träffas i Drömparken.
– På ett sätt är problemet som störst nu tiden på våren när vi börjat trimma ned perennerna för att ge plats åt vårlöken, sedan krokusarna och tulpanerna. Men det är å andra sidan nästan lika stort på sommaren när vi kryper runt och rensar. Det går inte en dag utan att någon sätter sin hand i hundbajs, berättar Margaretha Vallin.
Hundbajsdusch är ett begrepp som nyanställda lär sig den hårda vägen.
– Ja, man blir chockad, säger Therese.
När finfördelade illaluktande projektiler från trimmern på full gas har träffat ansiktet en gång ser man till att ha ordentligt med skydd nästa gång.
– Min kollega var nyss borta vid Salviafloden längre ned längs Åpromenaden och där var det väldigt mycket hundbajs på liten yta, fortsätter hon.
Therese Rytterlund och Margaretha Vallin har jobbat några år i branschen och kan inte direkt peka om det blivit värre. Eller i så fall hur mycket värre. Men ju mer populär Drömparken och området kring ån är desto mer hundbajs är det just där.
– Det man kan säga är att det under pandemin blev vanligare med hund, och eftersom det finns många fina och tillgängliga parker rör sig folk också där. Och det är ju jättebra.
Har ni blivit experterna på att upptäcka högarna i tid?
– Nej, tyvärr inte. Ofta märker man doften på kläderna först i efterhand. Det är också en sjukdomsrisk och därför får vi vaccin mot gulsot.
– Säkraste stället att rensa är väl i rondellerna, där slipper man bli nedkletad.
Blir ni fortfarande chockade?
– Jo, men det blir ju så, man bli ju ställd varje gång. Överraskad. Man ser det inte i förväg, under perennerna. Vi får ju växtmaterial på oss också, men sen kommer doften...
Vad har ni för medskick till Enköpingsborna?
– Plocka upp efter din hund och kasta inte påsarna i planteringen.