Erik Andersson med vännerna Nina Hermansen och Aslan Dogan, som startade insamlingen till Eriks behandling.
Efter en dödsdom från den svenska sjukvården vände sig cancersjuke Erik Andersson till en alternativmedicinsk klinik i Tyskland för en livlina. För att få pengar till resan startades en insamling av två nära vänner, som på bara några dagar samlade ihop över 400 000 kronor. Nu är han hemma i Enköping igen.
Det var för ett drygt år sedan som cancern först upptäcktes, i tjocktarmen. Tumören, och metastaserna som bildats opererades bort och Erik behandlades med cellgifter, men i april i år upptäckte man att cancern kommit tillbaka. Den här gången i form av en tumör i lungan.
Läkarna sa att det inte fanns något mer att göra. Men Erik hörde från en vän om Arcadia-kliniken i Tyskland. Där hade en kvinna från Enköping nyligen blivit frisk från vad som verkade vara en obotlig cancer. Han bestämde sig för att ge det en chans. Problemet: behandlingen var dyr.
Men Eriks vänner Aslan Dogan och Nina Hermansen startade en insamling för att ta Erik till Tyskland. På bara några dagar hade insamlingen nått och med råge passerat sitt mål. I maj åkte Erik till kliniken för att påbörja behandlingen.
– Det gick bra, jag fick bra värden. Sen kom jag hem och fortsatte med mitt. Jag ville återta livet, berättar han när Enköpings-Posten träffar honom på Astas Vedugn en varm julidag.
Men två veckor senare fick han gulsot. Läkarna undersökte honom och hittade en metastas på levern. När Erik kontaktade kliniken i Tyskland föreslog de att han skulle komma dit för att låta dem undersöka den nya metastasen. Men när läkaren där hade undersökt levern var han inte så säker på om det verkligen var en metastas. Hans teori var istället att det bara var en förhårdnad som bildats till följd av någon av Eriks operationer.
– Så nu ska vi vänta tre månader för att se om den växer, berättar han.
Efter de två behandlingarna i Tyskland är han trots allt vid gott mod.
– Jag har accepterat min cancer, det var det som hände i Tyskland. Förut försökte jag kämpa emot den, nu har förlikat mig med den. Jag kommer aldrig att bli fri från min cancer, men jag kan leva med den, säger Erik.
Tumören i lungan upptäcktes när man fann vätska i hans högra lunga. Efter att de tömt lungan en gång kom vätskan tillbaka, men sedan den första behandlingen i Tyskland har vätskan inte återvänt. Det är ett gott tecken, berättar Erik.
– Jag tänker inte säga "jag har inte fått det än", jag har inte fått det och jag ska inte få det. Och det är ett tecken på att det de gjorde i Tyskland fungerat.
"Jag tänker inte så långt framåt. Men jag tänker inte att det ska ta slut. Jag har en dotter, jag har ju ansvar för henne, det är klart jag inte ska dö", säger Erik om framtiden.
Eriks resa följs av många och människor från hela Sverige har skickat bidrag till hans behandlingar. Men det är inte bara det ekonomiska stödet han är tacksam för.
– Folk har hjälpt mig på så många sätt. Genom ord eller bara en klapp på axeln. Det kommer fram okända i matbutiken och frågar hur det går för mig. Jag blir otroligt glad av det.
Bara under timmen vi sitter på pizzerian märks det att Enköping slutit upp bakom Erik. Han hälsar på flera som passerar förbi och när han ska betala bjuder restaurangen på maten.
Nu är det bara att vänta och se hur det utvecklar sig, förklarar han. Men han ser med tillförsikt på framtiden.
– Att jag inte haft någon vätska i lungorna sedan Tyskland ger hopp. Då kan man börja tänka framåt, på nästa år och året efter det. Nu tror jag på att det finns tid för mig.
Stödet han fått hjälper också.
– Det är så jäkla fint. Och det skänker också hopp om framtiden.