I slutet av mars förra året hittades en död 26-årig man hängd i ett träd i naturreservatet Hjälstaviken.
I veckan kom Svea hovrätts dom i det uppmärksammade mordfallet. Fyra unga bröder dömdes tillsammans med en flicka från Enköping för människorov och rån, samt i tre av brödernas fall också för grovt gravfridsbrott och skyddande av brottsling.
Ingen av ungdomarna dömdes dock för mord, trots att tre av bröderna har lämnat berättelser i hovrätten där en av dem är den som utpekas som den som dödade 26-åringen. Den utpekade har dessutom själv erkänt att han dödade mannen.
I höstas dömde Uppsala tingsrätt tre av bröderna för mord och den fjärde brodern och Enköpingsflickan för medhjälp till mord.
Hovrätten konstaterar att någon av de tre som dömdes för mord i tingsrätten visserligen har dödat 26-åringen, men att det är oklart vem som gjorde det. Därför döms ingen för mord.
Åklagarna Moa Blomqvist och Lina Elfwing yrkade i hovrätten att alla fem skulle dömas för mord.
Hur går ni vidare efter domen? Kommer ni att överklaga?
– Vi får inte överklaga. Det är bara Riksåklagaren som får överklaga en hovrättsdom och vi har ännu inte hunnit kommit så långt i våra diskussioner i om vi kommer att be Riksåklagaren titta på det eller inte, säger åklagaren Lina Elfwing.
Åklagaren konstaterar att hovrättsdomen skiljer sig mycket från tingsrättsdomen och att den är omdiskuterad och ovanlig i och med att ingen fälls för mord, trots att domstolen till och med har ett erkännande från en av de fyra bröderna.
– Hovrätten lägger ganska lite värde i deras berättelser, säger Lina Elfwing.
De tror helt enkelt inte på de här nya berättelserna av bröderna?
– Nej, i delar tror de inte på det. De tror inte på det vad det gäller erkännandet, som de inte nödvändigtvis tror är sant.
Känner du dig besviken yrkesmässigt?
– Vi hade önskat en annan utgång och vi hade ju yrkat att de skulle dömas för mord. Men Riksåklagaren kan inte bara överklaga till Högsta domstolen för att vi är besvikna eller missnöjda med en utgång, utan det måste finnas någonting av prejudikatintresse, det vill säga något som det är värt att Högsta domstolen tar upp, prövar och ger vägledning i.
– Att vi tycker att de skulle ha dömts på något annat sätt är inte tillräckligt för ett överklagande.