Akutmottagningen vid Lasarettet Enköping.
Region Uppsala beslutade i slutet av maj att alla tillsvidareanställda medarbetare i regionen ska krigsplaceras. Här är några av de krigsplacerade. Bakgrunden till beslutet är att vårdpersonalen ska kunna fullgöra det samhällsviktiga uppdraget, även under höjd beredskap och krig, då det säkerhetspolitiska läget i Sverige och Europa har försämrats.
För krigsplacerad personal innebär det att en anställd tas i anspråk av en organisation för att tjänstgöra under höjd beredskap. Rent praktiskt så blir det ingen skillnad för den personal som i dagsläget jobbar på sina avdelningar på sjukhuset, i alla fall inte än.
– Beslutet var ganska väntat. Jag har utgått ifrån att vi är krigsplacerade även om det inte är uttalat, men det är väl bra att vara krigsplacerad inom regionen än på något annat ställe. Så det är inget konstigt, säger Catharina Landstedt, avdelningschef på medicin- och hudmottagningen.
Olof Lundkvist är legitimerad sjuksköterska och militär i grunden. Han gjorde värnplikten och har utbildats inom flygvapnet. För honom är det helt naturligt att vara krigsplacerad i yrket. Han tycker det känns bra att vara krigsplacerad.
– Jag gjorde lumpen, så jag har ju varit krigsplacerad hela tiden. Jag tycker det känns ganska rimligt att jag blir krigsplacerad. Om vi kommer till läget att det blir ett krig så känns det bra att man kan hjälpa till. Så det känns ganska självklart tycker jag. Det är bra att man redan nu tar beslutet tänker jag, för vid utbrytande av krig, då har man nog mycket annat att tänka på, säger han.
Gill Lindblom är undersköterska på lasarettet i Enköping. Hon berättar att hon är beredd att göra sitt jobb, oavsett om det är fred eller inte. Hon har samtidigt en stark rädsla inför om dagen skulle komma och hon behöver vårda krigsskadade människor - för hur blir det då med hennes egen familj?
– Med tanke på hur det ser ut i dag i världen så är jag livrädd, men för mig är det så självklart. Jag har valt yrket som undersköterska för att hjälpa andra människor. I dag jobbar jag med hjärtpatienter och kan jag fortsätta med det om det smäller här i Sverige, så självklart. Men jag är livrädd. Rädslan är att jag inte är med min familj, säger hon.
Gill Lindblom beskriver rädslan av att inte ha sina två vuxna barn, barnbarn och sin man nära sig, som hon menar är "där skon klämmer" när det gäller krigsplaceringen. Hon brukar hjälpa sin 80-årig mamma i vardagen och hon bor en bit ifrån Enköping.
– Jag har min familj, men jag har dem inte i närheten av mig – om jag är krigsplacerad så måste jag vara på platsen och kan inte bara hoppa in i en bil och åka iväg och hämta min mamma direkt, säger hon.
Gill Lindbloms chef gav de anställda informationen om krigsplaceringen och vad det innebär för dem på hennes avdelning så fort Region Uppsala gått utt med beskedet.
–Det känns som att alla förstår, genom att vi alla vet hur jävla nära kriget är nu. Det är liksom granngårds vi har världens krig nu i Ukraina. Så jag tror att alla, när vi fick det här beskedet om att vi är krigsplacerade, tänkte att "jamen det är väl självklart", säger Gill Lindblom.
Trots all rädsla och oro som hon känner så berättar hon att hon är trygg i sin yrkesroll och att regionen och hennes egen chef fortsatt informerar de anställda om vad som gäller.
– I oron så känner man sig säker, säger hon.
Olof Lundkvist, Gill Lindblom och Catharina Landstedt är tre av de tusentals tillsvidareanställda på Region Uppsala som krigsplaceras.
Hur skulle akutmottagningen vid Enköpings lasarett se ut om det blev krig i Sverige?