35-åriga Helin är från Syrien. Hon och hennes familj har bott i fem år i den lilla lägenheten på migrationsboendet på Ormvråksgränd.
– Det fungerar bra här men det är svårt att bara vänta, säger de.
Människorna i det fyra våningar höga huset kommer från jordens alla hörn. Gemensamt är att de är flyktingar som sökt asyl här i Sverige. Vissa kom alldeles nyligen, som det unga paret från Afghanistan, medan andra varit här mycket länge. Som Helin och hennes familj från Syrien, som fått avslag på sin asylansökan flera gånger men överklagat varje gång.
– Vi kom till Sverige för tolv år sedan. Här på Ormvråksgränd har vi bott i fem år, säger Helin.
Jag får följa med in i familjens lilla lägenhet. I ett rum med ett mindre kök i ena ändan och fyra sängar i andra bor hon med sin man och tre pojkar, de två äldsta i gymnasieåldern.
Jag passar på att fråga sönerna, som lärt sig oklanderlig svenska, hur det går att plugga medan övriga familjen befinner sig i samma rum.
– Det går förstås inte, det är jättevårt, säger de.
Intervjun med de fyra personerna sker delvis på svenska, delvis på engelska och delvis med hjälp av Google translate. Alla fyra säger att de inget hellre vill än att få ägna tiden som de väntar till att läsa sig svenska.
– Vi har ju all tid i världen. Man vill lära sig ifall man kommer att få stanna, då är det bra att vara beredd, säger Cecilia, som kom till Sverige från Peru för fyra år sedan. Till Ormvråksgränd kom hon i april.
Det unga paret från Afghanistan kom till Sverige för sex månader sedan, via Grekland.
Zakir och Nathalie är hazarer från Afghanistan. De har fått avslag på sin första asylansökan men beslutet är inhiberat, framskjutet.
– Jag skulle vilja bli sjuksköterska, förklarar Nathalie med sitt kroppspråk och visar med att låtsas ta en spruta på sig själv.
Inne i parets lägenhet ligger lille Aron och sover medan vi pratar. Han är nio månader och ännu lyckligt omedveten om att hans familj fått avslag på sin asylansökan, även om beslutet för tillfället är uppskjutet.
På senare tid har Migrationsverket beslutat avveckla några av sina anläggningsboenden. Det på Ormvråksgränd ska dock finnas kvar.
– Enköping är en strategisk placering och i nuläget behövs boendet, säger Hanna Hansdotter, chef för Migrationsverkets enhet för återvändande och ansvarig för boendet i Enköping.
Boendet har funnits sedan flyktingskrisen 2015/2016. Här finns 160 sängplatser. I förra veckan var 122 av dem upptagna av människor som väntar på att deras asylprocesser ska bli klara. Många får bo kvar en tid även efter det att de fått sitt beslut; de som får asyl i väntan på att placeras i någon kommun och de som får avslag i väntan på att en överklagandeprocess ska bli klar.
De asylsökande kan överklaga flera olika beslut. Ett avslagsbeslut kan överklagas i flera instanser och handläggningstiderna är olika långa beroende på domstolarna. Och under tiden får de stanna i landet.
Det finns inga gemensamma utrymmen på boendet som är möblerade.
Den ovissa väntan verkar vara det som tär hårdast på de boende. De säger att de saknar något att göra, endast på fredagskvällarna arrangeras musikstunder. Pandemin har förstås bidragit till stiltjen i boendet.
Tre dagar i veckan finns Migrationsverkets personal på boendet i några timmar, så kallad receptionstid. I övrigt är boendet tomt på personal. Detta är något som folk i området, utanför asylboendet, reagerat på.
– Det är ju människor från krigsdrabbade länder som har många frågor. De har inget att göra, det är bara förvaring. De skulle behöva mer stöd, säger en kvinna som EP pratar med.