Stefan Lindqvist har varit sopgubbe, han väljer själv den beteckningen, sedan 2005 och har därför några års erfarenhet av jobbet. Han tycker att det mesta blivit sämre. Arbetet är stressigare och folks hantering av sopor har trots all information om sortering och hantering inte blivit bättre:
– Ibland tänker jag att människan är det lataste djuret. En del verkar tycka att vi ska hämta soppåsarna hemma hos dem. Stressen blir inte mindre av att centrum förtätas. Distriktgränserna består, men innehållet blir allt större och vi blir inte fler. Nyss fick jag veta att det tillkommer åtta 660-liters kärl i Älvdansen, säger han och suckar lite.
Bekymmersamt är också att sophantering alltför ofta kommer in som en sista del vid planering av nya bostäder och bostadsområden. Det blir trångt, ibland för trångt för sopbilarna, och parkerade bilar gör inte framkomligheten bättre.
Annars är han pigg och glad den tidiga timmen till trots. Redan vid halv sex på morgonen kommer han och de andra fyra i arbetslaget, Krister Stenudd, Camilla Bagge, Susanne Forsberg och Kent Olofsson till Allmiljös platskontor på Kvartsgatan. De byter till arbetskläder, växlar några ord om de gångna juldagarna, om dagens turer till tunnor, sopskåp och soprum och går ut till bilarna som väntar på gårdsplanen.
Stefan Lindqvist börjar i centrum, far vidare till Munksundet och sedan till Bergvreten. På en dator ser han var sopor hämtades redan på juldagen, men det var efter en helledig julafton, så det gäller att komma ifatt, inte bara göra de reguljära torsdagsvändorna.
– Vi har en karta för varje distrikt där soprum och -tunnor är markerade. Röda prickar betyder otömt, gröna tömt. Men prickarna motsvarar inte antalet soprum. På Gulkremlagatan finns tre soprum, men bara en prick. Den är grön, men jag kollar de andra två också, säger Stefan Lindqvist och kör vant in på smala gator med många bilar parkerade längs med.
Soporna hade inte tömts i de två soprum som saknade prick. Juldagen körde vikarier på rutten:
– All kunskap sitter i huvudet på sopgubbarna. Eller -gummorna, det blir allt fler kvinnor som kör sopbilar, säger Stefan Lindqvist.
Hans sopbil väger 18 ton, och maxvikten är 27 ton. Efter tre timmars jobb visar bilvågen dags för tömning i Hagalund. Sju ton brännbart och två ton matavfall läggs till högarna på plattan. Kort paus på Kvartsgatan, sedan väntar flera soprum på att tömmas.