EP träffar Anna, som egentligen heter något annat, i hennes hem i Enköping. Hon har hållit det hon har råkat ut för hemligt för omgivningen. Inte ens hennes barn känner till historien.
Det började hösten 2019. Anna matchade med en man på dejtingappen Tinder. Hon tyckte att mannen, vi kan kalla honom för Steven, var väldigt trevlig och såg bra ut. Efter att ha utbytt mejladresser med varandra började de skriva långa kärleksbrev till varandra.
Sedan började de chatta på Whatsapp och så småningom även prata med varandra i telefon. De byggde på så sätt upp en relation på distans trots att de aldrig träffades.
Steven skickade henne en video som visade hans mor efter en operation. Han skickade även bilder på sin hund, sin son och sin kollega. Anna kände att hon kunde lita på honom. Han skickade till och med blommor och nallebjörnar till henne.
Efter en tid åkte Steven till Dubai för att utföra jobb i byggbranschen. Sedan hörde han av sig till Anna och berättade att jobbet blivit underkänt och att han måste betala stora summor i böter. Han förklarade att han inte kom åt sitt bankkonto och frågade henne om pengar.
Anna tog ett lån utan säkerhet på 300 000 kronor. Steven sa åt henne att skicka pengarna till en person i Hongkong. Men de pengarna räckte inte till böterna. Hon tog ytterligare lån, tog av sina besparingar och utnyttjade ett kreditkort för att få ihop mer. Totalt förde hon över 850 000 kronor.
Men inte ens den summan räckte till böterna. Då kom Steven med idén om att han kunde få in pengar från vänner och betalningar för arbeten, men eftersom han inte kom åt sitt konto måste pengarna sättas in på Annas konton innan hon kunde skicka dem vidare.
Stora summor sattes in på Annas konton och hon förde dem vidare. Sammanlagt passerade drygt 3,2 miljoner kronor Annas konton. Några av insättarna var andra kvinnor som har polisanmält att de fallit offer för bedrägerier. För en del av pengarna handlade Anna bitcoin, något som Stevens mamma övertalade henne till att göra.
Till slut, när Steven ville ha mer, sa hon nej. Då blockade han henne på Whatsapp. Hon förstod att hon blivit lurad.
– Jag kände mig så dum för att jag hade gjort av med 850 000, säger Anna och berättar att hon vid ett tillfälle stod utanför polisstationen men inte kunde förmå sig till att anmäla bedrägeriet.
Insikten om att hon blivit utnyttjad och lurad tog hårt.
– Det var inte bara pengarna som man förlorade. Vi hade haft kontakt med varandra i fem månader, säger hon.
Till råga på eländet blev Anna åtalad för grovt penningtvättsbrott och riskerade fängelse.
– Det enda jag tänkte på när han bröt kontakten med mig var att nu blir jag av med mina 850 000. Jag visste inte att jag gjort något fel.
– Jag frågade mig också, hur kan man gå på något sådant? Man ska naturligtvis aldrig skicka pengar till någon på det här sättet, men de här bedragarna är så otroligt manipulativa.
Anna berättar att hon flera gånger tänkte ta sitt liv vid tanken på ett fängelsestraff.
Domen i tingsrätten blev i viss mån en befrielse. Hon dömdes milt, för penningtvättsförseelse, och fick villkorlig dom. Domstolen tog hänsyn till att Anna förmodligen kommer vara skuldsatt resten av livet.
Steven och hans kumpaner går fria medan Anna står kvar – skuldsatt upp över öronen.
– Polisen har inga spår alls och fick avbryta. Det gör mig så förbannad att vi andra straffas och de får gå fria, säger Anna.