I Grillby sköter Hembygdsföreningen flagghissningen på de allmänna flaggstängerna (torget och Anna Lindhs Park).
När jag hade hand om uppdraget på Midsommaraftonens morgon kom två flickor i 6-års åldern fram till mig precis när jag skulle fästa den blågula flaggan vid linan.
Flickorna frågade om de fick hjälpa till.
– Naturligtvis, sa jag och noterade hur varsamt de vecklade ut flaggan.
Tillsammans fick flickorna hissa flaggan i topp. Det skedde med en stolthet som sken mer än solen på Grillby torg.
Men när flaggan väl slog ut i morgonbrisen, blev den något längre flickan plötsligt mycket allvarlig. Hon vände sig till mig och frågade:
– Är du rasist?
Min första tanke var att den blonda lilla flickan i röd klänning inte visste vad ordet rasist betyder. Svaret kom direkt:
– Rasist är dom som tycker att människor från andra länder är fula och dumma.
Men varför tror du att jag är rasist?
– För att du har en så´n här flagga.
Rätt så kraftigt överrumplad började jag förklara att den blågula flaggan är Sveriges symbol, att andra länders flaggor har andra färger och att vår blågula är allas vår flagga, oavsett var vi är födda…
– Alla med flagga är rasister, säger pappa. Dom som sätter upp flaggan tycker illa om att det kommer så många flyktingar hit från krig och Afrika och som vill bo i Sverige för att dom tycker att det är finare här och att inte behöver vara rädda när dom ska somna.
Flickorna började allt intensivare förklara för mig vad en flykting är. Att dom kände flera stycken som var riktigt, riktigt, bra kompisar. Jag fick också veta att en av de här kamraterna hade en svensk flagga ovanför sin säng.
– Jag tycker att det är fint om också vi kunde ha den här jättefina blågula flaggan på väggen eller på vår balkong. Kan du förklara för min pappa att man inte måste vara rasist för den skull. Snälla, gör det!
Sagt och gjort. Svenska flaggan tillhör oss alla. Verkligen trist att vår nationalsymbol överhuvud taget kan kopplas till rasism. Hur har det gått till - och hur har vi kunnat låta detta ske?