De senaste veckorna har platsen för fågelmatningen i Hjälstaviken, som kallas Hjulströms brygga efter den fiskare som höll till där i början av förra seklet, varit välbesökt.
En ovanlig gäst har letat sig hit. En gråspett som vanligtvis håller till i norra Sverige lockar mängder av fågelskådare.
– Den är skygg men den kommer direkt när vi lägger ut mat, den sitter och väntar tills det blir lugnare, säger Pello Malm som tillsammans med Tom Sandström, Bosse Bengtsson och Lars Annemark fyllde på fågelmatarna med frön på onsdagen.
De startade fågelmatningen 2010 och fick då lov att ansöka om tillstånd för det hos länsstyrelsen eftersom platsen ligger inom naturreservatet i Hjälstaviken.
Matningen börjar redan på hösten då korna som betar i området tas in, sen pågår matningen hela vintern, tills korna släpps ut igen. Hur många kilo frön och späck man lägger ut på ett år är svårt att räkna ut.
– Vi har nog redan använt tio säckar solrosfrön som är basen, sen blir det minst 50 kilo jordnötter i år också plus havrekross och späck från vildsvin som vi får av en lokal jägare, säger Tom Sandström.
Kransar gjorda av kokosfett, späck och frön tillverkas av Pellos sambo Eeva Örtenblad och hängs upp i träden och den lilla insektsätande rödhaken får specialkost i form av torkade mjölmaskar då den har så liten näbb att den har svårt att knäcka frön.
Fröna bekostas av medlemmarna i Hjälstavikens facebookgrupp som swishar över en summa då och då.
– Det räcker fint, många bäckar små, säger Tom.
Så fort alla fågelmatare har fyllts med nya frön kommer hungriga besökare flaxande. Blåmes, talgoxe, bergfink, kungsfågel, nötväcka, hackspett och koltrast. Och ibland lite ovanligare arter som en övervintrande svarthätta.
Under pandemiåren har antalet besökare i Hjälstaviken och vid matningsplatsen ökat märkbart. Men varför är det då så roligt att titta på fåglar?
– Varför har man ett akvarium? Det är avstressande att åka ut och sätta sig och se fåglarna komma flygande, säger Bosse Bengtsson.
En havsörn seglar majestätiskt över trädtopparna och en sparvhöks närvaro får småfåglarna att försvinna spårlöst på en halv sekund.
Flera fågelskådare ansluter till platsen och riktar blicken och kikarna mot utfodringsplatsen en bit bort. Man hejar på varandra och småpratar om vilka fåglar man sett.
– Det är mycket en social sysselsättning, om sommaren kan man gå runt viken och träffa fågelskådare överallt, säger Pello Malm.