Med vänster arm fixerad i gips nästan upp till armhålan tar Monica Qvarnström emot i Kyrkans hus i Enköping för att tala om hur hon ser på Svenska kyrkans utveckling under de 35 år hon arbetat som kyrklig tjänsteman.
Först gipset:
– Jag snavade i en trappa och tog emot mig med armen. I en vecka trodde jag att det onda skulle gå över. Sen gick jag till sjukhuset och fick det här. Några dar senare fick jag ryggskott, berättar hon på vägen till vardagsrummet i Kyrkans hus.
Så här andra dagen tillbaka på jobbet har hon hunnit förbereda intervjun och berättar raskt om sin karriär som kyrklig tjänsteman, från 20 år vid Strängnäs domkapitel och domkyrkoförsamlings kansli till Enköpings kyrkliga samfällighet som kanslichef 2006.
– Jag ville prova på att arbeta i en större organisation, den jag lämnade hade 40 anställda och två kyrkor, här var det omkring 100 anställda och 20 kyrkor.
14 år senare är kyrkorna kvar, men samfälligheten ombildades till pastorat 2014 efter kyrkomötesbeslut, och de 19 församlingarna har nu blivit sex med Enköpings församling som den klart största. Att pastoratet fyller samma funktion som samfälligheten där Enköpings stora församling är ett viktigt ekonomiskt stöd för de mindre landsortsförsamlingarna, tror hon kanske inte är uppenbart för alla:
– Det är naturligt att man värnar om sin lokala kyrka och miljön omkring den, men pastoratets huvuduppgift är att vårda kyrkan, inte samlingslokaler och kulturmiljö i allmänhet, säger hon som svar på fråga om protesterna som rivningen av ett illa underhållet timmerhus invid Villberga prästgård väckte.
– Självklart är det viktigt att förankra och ibland förklara beslut som måste fattas, lägger hon till.
Hon poängterar att kyrkorådet, pastoratets styrelse under fullmäktige, och kyrkoherden har gemensamt ansvar för all verksamhet i pastoratet, och kyrkoherden särskilt ansvar för kyrkans grundläggande uppgifter gudstjänst, undervisning, diakoni och mission.
– Under de 35 år jag arbetat i Svenska kyrkan har tre beslut fattats som påverkat kyrkan i grunden. Det första 1992 då folkbokföringen flyttades till Skatteverket, det andra 1996 då dopet blev grunden för medlemskap, och det tredje år 2000 då Svenska kyrkan blev ett eget rättssubjekt så att medlemmarna nu betalar en kyrkoavgift synlig på skattsedeln.
Monica Qvarnström har ingen svårighet att välja vilket av besluten som haft störst påverkan på kyrkan:
– Beslutet att man inte längre föds in i kyrkan utan medlemskap går via dopet. Medlemstalen fylls inte på som tidigare. Men det är inte bara så att människor går ur Svenska kyrkan, vi får in nya medlemmar också, säger Monica Qvarnström.
Hon uppskattar att ungefär 65 procent av de som bor i Enköpings pastorat är medlemmar i kyrkan, men befarar att medlemsantalet kan sjunka ytterligare:
– Kanske det stannar vid 50 procents medlemsanslutning. Men det kanske är bättre med färre medlemmar som är mera engagerade? Även andra idébaserade organisationer tappar medlemmar, och bland dem är Svenska kyrkan ändå störst med fem miljoner medlemmar.
När hon i augusti går i förtida pension vid 63 års ålder och lämnar sin tjänst gör hon det för att kunna ta större del i arbetet i familjeföretaget där maken och tre söner arbetar:
– Det är ett gjuteri, och i den delen av verksamheten kan jag nog inte bidra, men bokföring och administration, där vet jag att jag kan vara behjälplig, säger Monica Qvarnström.
