Efter en undersökning av en katt skrev en veterinär i januari för två år sedan in i journalen att kattägaren skulle behöva ta beslut om avlivning inom den närmaste tiden. Katten hade tänder som behövde åtgärdas och höga njurvärden. Men ägaren sa att hon inte hade råd med vård.
Nästan två år senare, i november, kom ägaren tillbaka till veterinären för avlivning.
Katten saknade flera tänder, hade en blottad tandhals, hade kraftig tandsten och tandköttsinflammation. I munhålan fanns en tumör som var cirka en centimeter i diameter. En av kattens klor hade vuxit runt och in i tassen. Det såret var blodigt och varigt. Veterinären bedömde att katten varit utsatt för ett lidande och gjorde en anmälan till Länsstyrelsen.
Kattägaren berättade att hon var självisk och velat behålla katten eftersom det var hennes första egna katt. Sen blev katten dräktig efter det tidigare besöket hos veterinären, och då ville hon inte heller ta bort katten eftersom det innebar att ta bort även ungarna i magen.
Länsstyrelsens bedömning är att kattens mycket dåliga tandhälsa inte uppkommit på kort tid och att ägaren kände till att katten hade problemen och att åtgärder krävdes.
Länsstyrelsen anser att kattens ägare har brustit i sin tillsyn och vård av katten vilket har förorsakat den ett lidande och gjort en anmälan till åklagare om misstänkt djurplågeri.