Efter övergreppet känner familjen att samhället inte varit mycket till hjälp. Istället för att hjälpa dottern att återgå till vardagen upplever de att kommunen och myndigheterna håller förövare om ryggen och lägger allt fokus på dem.
– Samhället borde kunna göra mer för att stötta, säger mamman.
Hon säger att händelsen inte bara påverkat dottern och hennes liv, utan hela familjen. Både syskon, föräldrar och mor- och farföräldrar.
– Det är hela familjen och vänner till oss som drabbas, alla lider ju, säger hon.
I dag är dottern mest inne på dagarna och träffar bara några få vänner. Blickarna och ryktena blir många så fort hon går ut, och att komma nära platser som påminner om händelsen gör henne direkt illa till mods. Mamman går så långt till att ställa sig frågan om familjen ens kan stanna i staden, om de ska kunna må bra.
– Vi har ju all fokus på dotterns trygghet, och när man inte får hjälp blir det svårt att hitta tillbaka till vardagen, säger mamman.
Pappan håller med och menar att det känns som att de konstant motarbetas av samhället.
– När vi kontaktar myndigheter säger de bland annat att det inte är deras skyldighet att informera om saker, att de inte vet eller att de inte kan påverka, säger han.
– Det känns som att de smeker förövarna medhårs, medan ingen tar hänsyn till min dotter. Det är förjävligt.