På lördagens morgon brann det kraftigt. Resurser från många håll, inklusive Räddningstjänsten i Enköping-Håbo, bidrog med styrkor. "Utöver ledningen gjorde personal från oss 320 timmars arbete vid branden", berättar Hans Granholm.
En gnista från en skogsmaskin orsakade en eldsvåda – som släcktes.
Kort därefter hände samma sak igen. Men nu var alla brandsläckare tomma.
Elden fick fäste och fjorton dagar senare hade 13000 hektar skog brunnit, en person omkommit, ett 70-tal gårdar bränts helt eller delvis och 1200 personer evakuerats.
Den värsta skogsbranden i Sverige på över 50 år var ett faktum.
– I inledningen kunde ingen förutspå de följderna, och det fanns tankar kring att man inte "ska ropa efter vargen" utan de lokala styrkorna jobbade på intensivt, men till slut gick det inte längre, säger Hans Granholm, till vardags brandmästare i Enköping-Håbos räddningstjänst, men då yttre befäl mitt i hettan och röken.
Han kom dit på fredagskvällen och minns synen som mötte honom. Rökmolnet såg ut som om det var vanliga moln på himlen, en gråtung dag.
– Mitt uppdrag var att sätta upp en yttre stabsplats, berättar Hans Granholm.
Då fanns inte de rutiner som finns idag för hur verksamheten skulle samordnas mellan räddningstjänster från olika håll, polis och militär.
– Och vi hade svårt att få en överblick, var det brann, hur mycket.
Resurser kom till platsen under fredag och lördag.
– Men man kan nästan ha hur mycket resurser som helst, det spelar ingen roll om man inte har en fungerande ledning. Skogen var svårtillgänglig och ibland var det kaotiskt, lite polsk riksdag.
På fjärde dagen hände det som inte fick hända. Dittills hade vinden blåst västerifrån, bort från bebyggelsen.
– På måndagen slog vinden om. Där var en period när vi inte visste vad som skulle kunna hända och det blev verkligt kritiskt, säger Hans Granholm.
Hur varmt var det?
– Man har räknat ut att effekten av branden på måndagen var ca 1,6 TWh, det motsvarar ett och halvt års förbrukning av samtliga värmeverk i´Mälardalen.
Ett problem var evakuering.
– Där har vi i Sverige inte tillräcklig erfarenhet. Vi var runt och pratade med varje gård på plats. Men evakuering tar tid.
För att?
– Flera skäl. Det kan uppstå förvirring, vad ska man ta med, hur gör vi med djuren, äldre som har svårt att förflytta sig behöver hjälp och – vart ska alla?
Vattenbombning var aktuellt tidigt, men då hade Sverige inga egna flygplan för det ändamålet.
– Vi rekvirerade från Italien, men det tog tid att få hit dem.
I stället kom privata helikoptrar dit och vattenbombade.
– Men det var ju svårt med kommunikationen, de fick inte vara inkopplade på våra system, så de fick order via helt vanliga sms i mobilen.
Efter en knapp vecka var de italienska flygplanen på plats och kunde vattenbomba. Då var också alla ledningsfunktioner etablerade.
Sedan dröjde ytterligare en vecka innan branden var släckt.
Katastrofen blev en väckarklocka för svensk krisberedskap. Utredningar konstaterade brister i samordningen, senfärdiga första insatser och bristande kunskap om släckningsarbete.
– I dag är vi mycket mer förberedda. Vi har drönare och vi övar gemensamt. Vi behöver inte heller tänka på kostnader i sådana situationer. Vi kallar in de resurser som behövs och tar hand om kostnaderna senare.
Dessutom har MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ställt ut depåer över hela Sverige med resurser att använda vid en större brand.
– Vi har tre sådana vid stationen i Fjärdhundra, berättar Hans Granholm.
Skogen som brann ner i Västmanland sommaren 2014 är i dag ett grönskande naturreservat men det kommer att ta över 100 år innan skogen är återställd.
Kan det hända igen?
– Risken är väldigt mycket mindre, vi är förberedda på ett helt annat sätt idag.
När brandbefälet Hans Granholm från Enköping på fredagskvällen den 1 augusti för tio år sedan syntes brandröken över skogen.
I inledningen var det oklart för många hur verksamheten skulle samordnas och styras. "Det var lite polsk riksdag", berättar Hans Granholm.
Då hade Sverige inga egna flygplan för vattenbombning. I början anlitades privata helikoptrar och helikopterförare för vattenbombningen.
Stabsmöte hölls regelbundet. Hans Granholm, i mitten, som yttre befäl var han en av dem som ledde arbetet.
När mer än bara gräs och löv brinner blir röken svart. Vid branden i Västmanland 2014 blev Räddningstjänstens arbete svårt bland annat å grund av den
”Under måndagen den 4/8 var effekten ca 1,6 TWh. Det motsvarar ett och halvt års förbrukning av samtliga värmeverk i Mälardalen", säger Hans Granholm.
Då kom de vattenbombande flygplanen från Italien, de kunde inte vara på plats förrän flera dagar efter brandutbrottet. Idag har Räddningstjänsten tillgång till egna flygplan via MSB.
Två helikoptrar från försvaret stod standby utanför staben. Med dem kunde räddningstjänsten flyga över branden och få en god bild av hur situationen utvecklade sig.
Så stort område eldhärjades. 13.000 kvadratmeter, det är lika mycket som 25000 fotbollsplaner.
Efteråt fanns massor av rester att ta hand om. En mindre del av det redan sågade i området kunde användas som virke. Mycket blev massaved.
Hans Granholm var ett av tre befäl från Enköping som arbetade på plats under branden i Västmanland för tio år sedan.