Louise hade kommit hem från jobbet på sjukhuset, satt i lägenheten på Idunvägen och såg på teve.
Från trapphuset hördes ett pipande, som hon snart förstod var en brandvarnare, och sedan hördes spring och rop.
– När det fortsatte gick jag och tittade genom titthålet, berättar hon.
Då insåg hon allvaret.
I trapphuset var det tjock rök invid taket. Och värre blev det. Från lägenheten mittemot hennes kom mer rök.
En annan granne var redan i trapphuset.
– Han hade sett till så att ingen var kvar i lägenheten som brann, berättar Louise.
Hon sprang och hämtade sin brandsläckare.
– Jag gick in i lägenheten och det var en hel del rök framför allt uppe vid taket, men det gick att gå in där, fortsätter hon.
I köket slog lågorna upp från matlagning på spisen.
Hon tömde brandsläckaren innan hon tog sig ut igen och stängde dörren.
Hur kändes det?
– Först var jag lite stressad av att det var en riktig brand, men sen fokuserade jag bara på att släcka och då kändes det ganska tryggt ändå.
Räddningstjänsten kom fort. Ambulans, polis och brandpersonal fick larm om bekräftad brand i lägenhet och då är det fullt pådrag som gäller.
Fast den här gången var det inte så bråttom, visade det sig.
Brandmästare Hans Granholm var insatsledare:
– När vi kom fram hade Louise gjort hela jobbet, vi behövde bara kolla av och ventilera, säger han.
Vad tycker du om hennes insats?
– Hon gör allt helt rätt, för det första att hon reagerar och bryr sig om andras situation, för det andra att hon agerar helt enligt skolboken, släcker med pulversläckare och stänger dörren till lägenheten.
Ska vi kalla henne hjälte?
– Ja, det är det minsta man kan säga. Vi från Räddningstjänsten har ansökt hos Brandskyddsföreningen att få belöna henne med en hedersplakett – och det är alltså inget man bara får, det görs en bedömning om värdet av det som gjorts, förklarar Hans Granholm.
Louise själv är lite mer tveksam till att kallas hjälte.
– Det känns lite generande att höra, men om andra säger det så…
Hon och sambon Christian – som kom hem just när elden släckts - har bara bott där i två månader. För dem är det självklart att ha brandsläckare, brandfilt och första hjälpen hemma.
– På Akademiska, där jag jobbar, har vi övningar ungefär vart tredje år där vi tränar på sånt här, förklarar hon.
Hade du nytta av det?
– Ja, verkligen, tack vare den kände jag mig lugn och trygg och visste vad jag skulle göra - nu ska jag se till att alla mina kollegor går samma kurs.