Kolmårdens djurpark utanför Norrköping ska inte längre ha vargar. Beskedet från företaget är en märkeshändelse i den moderna berättelsen om den svenska vargen.
Varghägnet i Kolmården lär ha spelat en viktig roll i att ändra bilden av djuret. Tidigare var rovdjuret hatat – ett arv från tiden då en vargattack var en existentiell katastrof för en småbrukarfamilj, som var helt beroende sin kanske enda ko eller häst. Ibland var vargen också ett direkt hot mot en människas liv. Till exempel ska den ökända Gysingevargen ha attackerat och dödat flera människor under tidigt 1820-tal.
Men under 1970-talet började bilden av vargen att omformuleras, en process pådriven av såväl tidsandan som miljörörelsen. I en artikel i Svenska Dagbladet (30/7) konstaterade författaren Lars Berge: ”Kampanjen för att förändra synen på vargen blev framgångsrik. Särskilt på Kolmården, som förvandlade sina varghägn till en hisnande tivoliattraktion. Tusentals besökare har därinne klappat de stora revirhävdande rovdjuren. En hantering som upphörde när vargarna en regnig sommardag 2012 gick till attack och dödade den djurskötare som fött upp dem med nappflaska.” Och att Norrköpings kommun under många år hade ägarintressen i djurparken betyder att skattebetalarna haft en aktiv roll i att omformulera berättelsen om den svenska vargen.
Att vargen numera har stora sympatier i vissa grupper – särskilt i storstäderna – står också klart. Efter att många får dödats av vargar i Sörmland år 2015 beviljade till slut Länsstyrelsen skyddsjakt, men jakten stördes av aktivister. Familjen vars får attackerats fick uppleva att rovdjursaktivister, somliga i hemmagjorda uniformer, invaderade deras marker. Och just det aktuella fallet fick en tragisk upplösning i och med att gården – som hade en av Sörmlands största fårbesättningar – i år beslutade att lägga ner verksamheten. Då hade 160 får dödats.
Händelsen i Sörmland är också ett exempel på hur vargens närvaro kan krocka med politiska mål om ökad livsmedelsproduktion och biologisk mångfald i jordbrukslandskapet– som kräver att djur betar de artrika hagmarkerna. Dessutom visar det inträffade hur olika vargens mytologi skrivs.
Sällan blir nog skillnaderna i perspektiv mellan stad och land så tydliga som i vargfrågan. Enligt en undersökning från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, (2014) är 74 procent av invånarna i Stockholms län positiva till varg. Motsvarande siffra i Norrbotten är 53 procent och i Värmland 49 procent.
Polariseringen i vargfrågan ser inte heller ut att minska, tvärtom. Enligt en doktorsavhandling från SLU (2016) har frustrationen över dagens viltförvaltning lett till att en del jägare tar lagen i egna händer och jagar rovdjur illegalt.
Således finns det i dag två – närmast väsensskilda – berättelser om vargen. Den ena formad de senaste decennierna, den andra uppbyggd under sekler. Men att Kolmårdens djurpark nu tar bort sina vargar kanske kan vara ett uttryck för att den gamla beskrivningen ges ökad giltighet. (SNB)