Kristofer Franzén står på gårdsplanen utanför sitt charkuteri.
Kristofer Franzén kommer gående på vägen genom gården i Rönna, som ligger i Biskopskulla. Allt är tyst, förutom några domherrar som lågmält visslar. Han har precis stått och pratat med en granne innan han möter upp.
– Det finns en föreställning om att man blir ensam på landet. Men det är ju på landsbygden som det är väldigt socialt, säger han.
Vi kliver in genom en dörr till gårdsbutiken där Kristofer säljer sina varor från "Franzéns charkuterier" vägg i vägg. Bakom glasdörrar ligger lufttorkade skinkor, salamikorvar och salsiccia och väntar på kunder. Via självbetjäning kan man köpa hantverksmässigt tillverkad korv och charkuterier. Men det finns också en leveransrunda med kylbilen som står parkerad utanför. En ny kylbil.
– På den står alla namn på de som varit med och skänkt pengar så jag kunde köpa den. Så det är liksom "vår" bil, säger han med tacksamhet.
Företaget firade tioårsjubileum förra året.
Vi klär på oss vita rockar och mössor innan vi kliver in i charkuteriets hjärta – tillverkningen. I en kyl som det doftar ganska starkt från när dörren öppnas, hänger bland annat "Rådmanskorv" för att lufttorka.
– Även där är kunderna inblandade. Korven är döpt efter en hjälpsam jurist, skrattar han.
Du har skrivit på din blogg att det känns som du driver företaget tillsammans med kunderna?
– Ja. Jag har varit väldigt öppen där om mig själv och även kunnat be om hjälp. När kylbilen gick sönder slutade det med att någon frågade efter ett swishnummer för att kunna bidra. Och nu har jag en fungerande och bättre kylbil tack vare att många hjälpte till. Helt fantastiskt.
Charkuteriet firade tio år förra året. Smakerna från italienska korvar under en tågluff i ungdomen hade gjort sig påminda, och Kristofer gick flera kurser där han lärde sig allt om tillverkning.
Kristofer Franzén visar en kyl full med korvar och salami som lufttorkas.
Innan flytten från storstaden var han forskare inom datorer och språk.
Vad betyder landsbygden för dig?
– Jag trivdes inte i stadsmiljö, jag ville vara nära naturen. Jag märkte att naturen, när jag var på lantstället, kunde läka och ge acceptans för vissa saker som var jobbiga. I stan läkte jag inte. Tankarna på att hitta en gård på landet började.
Han berättar om det stora antal linderödssvin han födde upp på gården och som han lärde sig stycka själv. Det var fantastiskt men blev till slut lite för mycket jobb. Han säger att han slitit hårt för att bygga upp sin verksamhet, och än är drömmarna inte slut om hur gården ska utvecklas.
Vi blickar ut över en ung fruktträdgård där päron- och persikoträd står med kala grenar och väntar på vårvärmen.
– Tänk att ha ett sommarkafé här i fruktlunden, säger han lite drömskt.
Inne i boningshuset hälsar en liten hund oss välkomna, och vi slår oss ned med kaffe och en skärbräda med salami som provsmakas.
Kristofer Franzén skrattar mycket, pratar mycket och gestikulerar mycket. Han delar gärna sina tankar om livet och företagandet på sin blogg och känner att han delar verksamheten med sina kunder.
På bloggen har du inte bara berättat om korvkurser, ditt intresse för bokbinderi och fruktodling. Där kan alla även läsa om att du fick cancer. Hur har du tagit dig igenom sjukdomen?
– Man kan klara sig igenom såna här grejer. Man måste inte vara en supermänniska. Saker behöver inte gå åt helvete bara för att det är svårt. Jag trodde inte att det skulle ta livet av mig. Men jag såg det som något väldigt obekvämt.
Kristofer fick cancer i levern och flera metastaser. Läkarna sa att de inte kunde operera om han inte svarade bra på behandlingen med cytostatika.
– Då får det väl bli så tänkte jag, att jag reagerar bra på den. Och så blev det, säger han bestämt.
Men det kom det som en chock säger han, när han för ett år sen fick veta att metastaser hade kommit tillbaka i levern. Ännu tuffare cytostatikabehandling sattes in och sen kunde de operera igen.
Kristofer Franzén har skrivit en bok om hur man gör korv. Men nu har han även lärt sig att binda egna böcker. "Jag gillar att jobba med händerna", säger han.
Vad har gett dig kraft till din positiva inställning?
– Nu kommer man in på en sak som jag inte vet om jag ska gå in på. Men för fem år sen så slutade jag dricka alkohol helt och hållet. Det var en väldigt stor grej. För det var så att under hela uppbyggnaden av företaget och de fem år som följde, började jag självmedicinera med alkohol mot stressen, och drack till slut alldeles för mycket helt enkelt.
Kristofer insåg att han måste sluta dricka, sluta helt. Och han säger att det är det bästa han gjort i hela sitt liv.
– Det var bra på så många sätt, jag lärde mig väldigt mycket om mig själv och livet, hantera svåra saker. Så anledningen tror jag till att jag klarade av det där med cancern så bra, var att jag gått igenom det där med alkoholen och lärt mig mycket av det. Så det var ingenting som kunde slå omkull mig, för jag hade hittat verktyg för det där.
En annan händelse tidigare i livet har också haft stor inverkan på hans drivkraft. Kristofer och hans dåvarande fru förlorade en dotter, som fortfarande låg i magen. Hon dog innan förlossningen.
– Jag tänkte att nu spelar fan ingenting någon roll i livet. Det enda jag inte får göra nu är att slösa bort mitt liv på meningslösa saker. För vad som helst kan hända när som helst.
Kristofer ser positivt på livet efter en del tuffa händelser. När hans ofödda dotter dog valde han att ta vara på varje dag och kände att det var läkande att bo på landet. "Hur klarar man en sån sak? Jag hade kunnat göra vad fan som helst. Jag hade förlorat ett liv. Men jag tänkte att jag får i alla fall inte slösa bort mitt eget liv, om livet nu är så skört."
Kristofer tänder en brasa och pratar lite om Youtube-profilen och programledaren Keyyo, som besökte Kristofer under hösten i programmet "Den stora korvresan".
– Där blir jag blir hyllad av Jan Scherman. Jag blev alldeles paff, säger han stolt.
Vad har du, Keyyo och Jan Scherman gemensamt som gör att ni älskar korv tror du?
– Kanske att man verkligen gillar sådan mat man tyckte om i barndomen? Jag vet inte. I mitt fall föll jag i alla fall för salsiccian i Italien under tågluffen, skrattar Kristofer Franzén.