Marina Toranian har haft bröstcancer i fem år, trots regelbundna kontroller så upptäcktes sjukdomen i januari i år.
I slutet av 2022 besökte Marina Toranian mammografienheten för en rutinkontroll. Vid besöket påpekade hon att man specifikt skulle undersöka en knöl som hon haft i sitt bröst i cirka 40 år, något som hon alltid har gjort vid mammografier. Vid kontrollen tittade två specialister på röntgenbilderna och meddelade att allt såg bra ut.
I januari i år började Marina känna av att knölen i hennes bröst hade växt. Även huden hade förändrats något på delar av bröstet. Hon bestämde sig då för att söka vård på egen hand för att ta reda på vad det kunde bero på. Hos husläkaren fick hon först höra att hon var frisk med hänvisning till mammografiundersökningen som gjordes några månader tidigare. Men Marina stod på sig och fick tillslut bli undersökt ännu en gång.
Vid den andra undersökningen upptäckte läkarna att knölen i bröstet var en tumör, hon diagnostiserades därefter med bröstcancer. Marina och hennes familj började då fundera kring hur länge cancern funnits i hennes kropp och varför den inte upptäcks tidigare. Efter att läkare undersökt bilderna från hennes tidigare mammografier, kunde de konstatera att hon haft cancer åtminstone sedan en mammografi som gjordes 2018.
– De hade inte märkt någonting. Det är jag som har märkt en förändring i bröstet. Jag ringde mammografin som sa att husläkaren behövde remittera mig. Då sa husläkaren i sin tur att jag behövde ringa mammografin. Jag förklarade att det var de som skickade mig hit och att jag behövde en remiss. Det slutade med jag fick en tid hos mammografin den 17 januari. Då berättade läkaren att jag har cancer. Jag frågade hur det kan ha kommit så plötsligt. Jag har alltid kommit på mammografin och jag vill veta om det har funnits och när det har funnits. De kollade på de gamla bilderna och såg att det var en miss, minst från 2018. De vet inte om det har funnits i kroppen ännu längre bak i tiden, säger Marina.
Efter att familjen upptäckte vårdmissen har de anmält händelsen till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och specialister har fått titta på hennes tidigare mammografibilder ytterligare en gång.
– Då har de förklarat att när de tittar på samma bilder igen så är det så tydligt. Hur kan specialister missa sånt här vid tre tillfällen när två personer tittar på bilderna varje gång. Att då båda ska missa flera gånger, det är inget jag förlåter, säger Marina och dottern Julia fyller i:
– Att det här nu har skett får mig att tänka på alla som nu kanske går runt med cancer utan att veta om det.
Operationen gjordes inom ett par veckor efter att Marina fick cancerbeskedet. Nu ska hon behandlas med cellgifter i fyra och en halv månad. Därefter är det strålning i varje dag under tre veckor.
– Det har varit en chock för alla i min omgivning. Jag har inte vetat vad jag ska göra. Det är ofattbart med en sån här miss. Nu har jag fått långtgående cancer och måste genomgå en mer omfattande behandling.
Hur ser förtroendet ut för vården?
– Jag tyckte att jag hade koll eftersom att jag gick på kontroller och gjorde allt ordentligt. Sen började jag fundera på om jag hade missat något eller brustit i mitt ansvar kring det här. Så nej, jag har inget förtroende för vården, man måste tvinga och tjata sig fram, säger Marina.
Men hela familjen är ense om att sedan Marina fått sin diagnos och får vård genom bröstmottagningen har mottagandet och vården varit bra. Dit kan hon ringa och ställa fråga och få stöd dygnets alla timmar.
Marinas utsikter för att klara behandling är goda enligt läkarna. Efter cellgiftesbehandling och strålning kommer hon kommer behöva gå på tätare kontroller och medicinera i tio år för att undvika att cancern kommer tillbaka.
Hela familjen vill att Marinas berättelse ska leda till att man är mer vaksam och kontrollerar att man inte fått knölar eller andra symptom som kan tyda på cancer. Marina lägger även till att man kan behöva vara beredd på att kämpa för vården man har rätt till.
– Man ska vara uppmärksam och man har rätt att kräva den vården man behöver. Det är ett samarbete mellan läkare och patienten. De måste lyssna och man kan inte låta de bestämma. Känner man att något är fel måste de undersöka det, det vill jag säga till alla.