I uppfostringssyfte har kvinnan i 30-årsåldern tvingat ner sin dotter på knä och beordrat henne att stå så med uppsträckta armar.
Händelsen utspelade sig i Bålsta och flickan säger i barnförhör att hon tvingats sitta i positionen i en form av bestraffning. Hon berättar att det skett regelbundet under uppväxten och att det har gjort ont. Vid ett tillfälle ska hon ha målat på mammans kläder och därför fått bestraffningen. Då räknade hon till att hon fick stå i 20 minuter.
Mamman bekräftar att hon beordrat straffet, men menar att det som högst pågått i tre minuter. Det hela ska ha varit i uppfostringssyfte, för att avskräcka flickan från vissa beteenden. Hon säger att hon själv utsattes för samma behandling som barn, men att det då pågick betydligt längre.
Under huvudförhandlingen menar mamman att hon avbrutit straffet vid de tillfällen något av hennes barn sagt att det gjort ont.
Rätten resonerar kring regleringen straffrättsvillfarelse. Det innebär att ifall en utlänning som begår ett brott mot en straffbestämmelse som för henne framstår som helt främmande mot bakgrund av rättsuppfattningen i hennes eget land, ska personen frias. Det påpekas samtidigt att regleringen ska tillämpas med stor restriktivitet.
Kvinnan har befunnit sig i Sverige i 17 år och rätten anser därför att det är mer än tillräckligt för att hon ska ha satt sig in i landets lagar och regler.
Hon döms att betala 100 dagsböter om totalt 5 000 kronor och ska också betala skadestånd till dottern om 10 000 kronor.