2008 sluttäcktes deponin i Annelund. Jordmassorna som användes betraktades då som rena men det var innan pfas blev ett känt miljöproblem.
Vafabmiljö driver avfallsanläggningen och har haft fokus på pfas sedan 2019. Det var då man först började mäta pfas-halterna och upptäckte att avloppsvattnet som leds från deponin till kommunens reningsverk innehöll höga halter av den så kallade evighetskemikalien.
– Det är på avfallsanläggningarna som varorna vi köper hamnar så småningom, så det är inte konstigt. Så gott som alla avfallsanläggningar har samma problem, säger Markus Holltoft, chef för teknik- och driftenheten på Vafabmiljö.
Anläggningen i Annelund består av en sluttäckt deponi, det som i dagligt tal tidigare kallades soptipp. När deponin täcktes över med jordmassor 2008 betraktades massorna som rena. Det var först elva år senare, när pfas-prover började tas på lakvattnet från deponin som motsatsen upptäcktes.
Idag lagras inga nya sopor på anläggningen, däremot mellanlagras olika typer av avfall här innan det sorteras och lastas om för vidare transport till andra anläggningar.
I en damm på området samlas både lakvatten från deponin och avloppsvatten från övriga anläggningen, innan det filtreras genom en sandbädd och sedan leds till kommunens avloppsreningsverk.
Pfas är en grupp kemikalier som består av tusentals olika ämnen. Endast två av dem har förbjudits inom EU. För dricksvatten och olika livsmedel finns gränsvärden men för lakvatten från deponier finns varken gräns- eller riktvärden ännu.
I Annelund har 2 000–3 000 nanogram pfas per liter vatten uppmätts. En nivå som bedöms vara något över normalvärdet på avfallsanläggningar i Sverige.
– Att rena pfas är problematiskt på grund av att det är så många ämnen. Olika tekniker är olika bra för olika pfas-ämnen. Och det tillkommer nya hela tiden. Det finns tyvärr inte en teknik som renar alla pfas-ämnen, säger Linus Fogelberg.
Provtagningarna har visar att det är en pfas-variant som förkortas PFBS som dominerar lakvattnet från anläggningen.
2022 började Vafabmiljö se över möjligheterna att rena lakvattnet innan det släpps iväg till kommunens reningsverk. Då inledde man en pilotstudie för att hitta bästa metoden. Sedan dess har man testat tre olika reningstekniker; aktivt kol, jonbytare och membranteknik.
Linus Fogelberg och Markus Holltoft har arbetat med pilotprojektet för att hitta en lämplig reningsteknik för Annelunds avfallsstation sedan 2022.
– Det som vi bedömt som mest lämpligt är jonbytare. Det är en slags massa som suger upp pfas-molekylerna. Massan skickas sedan till destruktion i en förbränningsanläggning där den eldas upp, förklarar Linus Fogelberg.
Vafabmiljös tanke är att så småningom kunna bygga en fullskaleanläggning med denna typ av reningsmetod på plats. Än återstår dock en del innan man kommit så långt att en slutlig investeringsansökan kan lämnas in till Förbundsdirektionen, det vill säga styrelsen för Vafabmiljö. En investering som Linus Fogelberg tror kommer att kosta ett flertal miljoner, plus driftskostnad.
Har ni något val?
– Inte om man vill rena vattnet från pfas. Alla reningstekniker är mer eller mindre lika kostsamma.
Linus Fogelberg säger att det enda alternativet som finns för att minska pfas i samhället är att stoppa tillflödet av alla tusentals pfas-ämnen via varor och produkter.
– Tyvärr finns det inget som tyder på att det är på väg att hända. Tvärtom verkar det istället som om tillflödet av pfas i varor och produkter ökar. Och en avfallsanläggning är en spegling av samhället, säger han.