Den 15 december besegrade laget Köping på bortais. Att trepoängaren var efterlängtad är en underdrift.
Tre dagar senare gick hemmamatchen mot Kiruna till förlängning. Där blev det också seger. Det sjunkande skeppet hade slutat ta in vatten. Julen var räddad.
Av bara farten åkte ett något decimerat manskap, utan huvudtränaren Anton Virtanen, upp till returen norr om Polcirkeln på trettondagen och vann på straffar. Sedan blev det speluppehåll igen. Antingen har motståndarna varit sjuka, eller också har Hockeyettanorganisationen beslutat att ESK ska ställa in på grund av smittspridning i laget. Tre uppskjutna matcher på raken nu, men det behöver inte vara någon nackdel i Enköping.
Kanske blir det nu match mot Lindlöven hemma i Bahcohallen den 19 januari. Då har det gått en månad och en hel vecka på det sedan de två matcherna i seriestarten, Teg och Vännäs, bara gav en poäng i utbyte. Över en månad som obesegrad. Gamla meriter väger lätt mot en vinnande trend.
Kvaliteten på träningarna och inställningen i trupperna nu kan avgöra grad av framgång för våra fotbollslag i sommar och höst. Efter tre år i division 1 har ESK varit ett mittenlag i tvåan under två säsonger. Om nu alla de rutinerade spelarna stannar som tränaren Oscar Odeheim hoppas, och om en handfull av tonåringarna fortsätter att utvecklas som ifjol, kan ESK-damerna mycket väl utmana i toppen med en bra start i vår.