Caroline Magnusson, 28, och Kristoffer Emanuelsson, 32, blev ett par när de båda pluggade masterprogrammet i datologi på KTH i Stockholm. Kristoffer, som är uppvuxen i en familj som odlar mycket, ville gärna skaffa en kolonilott. Men kötiden var för lång. I stället hittade de ett hus, med tillhörande ladugård, gäststuga och 20 hektar odlingsbar mark, i Torstuna norr om Enköping.
– Efter att ha klättrat på väggarna i vår dåvarande lägenhet började vi titta på gårdar, med max två timmars restid från Stockholm, berättar Caroline.
När de för tre år sedan flyttade till gården pendlade de båda till heltidsjobb i Stockholm, men för ett tag sedan sa Kristoffer upp sig och Caroline är just nu föräldraledig med sju månader gamla sonen Lex. Tvååriga dottern Lea är också hemma, hon går inte på förskola. Kristoffer arbetar på att renovera gäststugan – de vill i framtiden kunna hyra ut den – medan Caroline ofta lagar mat och tar hand om barnen.
– Det har nästan blivit parodiskt med könsrollerna oss emellan. Från början var det Caroline som ville snickra, men det var svårt med graviditeten och senare amningen, säger Kristoffer.
Familjen har höns året om och grisar som de själva slaktar inför vintern. Och så odlar de såklart. Nu har de bara potatis, rödbetor, morötter, pumpa och vintersquash kvar av årets skörd.
– Just nu äter vi mest soppor, grytor och rotfrukter i ugn, skrattar Kristoffer och fortsätter:
– Vi odlar många fler grönsaker, men de andra har tagit slut eller är svåra att lagra. Vi har såklart en miljömässig baktanke, det är viktigt för oss att odla ekologiskt och undvika transporter, men vi hade aldrig orkat om vi inte också tyckte att det var roligt.
Kostnader som el finansieras med sparade pengar, föräldrapenning och genom att arrendera ut en viss del av gårdsmarken. Trots Carolines och Kristoffers levnadssätt vill de inte se sig själva som några klimaträddare.
– Vi bor väldigt stort för att vara fyra personer. Det hade kanske varit mer klimatsmart att bo i kollektiv eller i lägenhet där exempelvis uppvärmingssystem och avlopp kan delas på, säger Caroline.
Nej, anledningen till Caroline och Kristoffers levnadssätt är snarare ekonomiskt än ekologiskt. Men oavsett vilken orsak som ligger bakom så är alla beslut väl genomtänkta och de poängterar att det är bra att ifrågasätta allt.
Exempel på beslut som fått ta lång tid är valet att köpa en begagnad elbil och att sätta upp solceller på hustaket. Investeringar som varit dyra, men mer miljövänliga än det billigare alternativet och som också förhoppningsvis ska löna sig i längden.
I stort sett allt de äger har de ärvt, hittat som "bortskänkes" på internet eller köpt begagnat. De köper inga födelsedagspresenter eller julklappar, varken till varandra eller barnen.
– Nu är Lea och Lex så små att presenter känns onödiga. Det kan hända att vi omvärderar det beslutet när de blivit äldre. Våra föräldrar vill såklart skämma bort sina barnbarn, men då har vi sagt att de gärna får hitta något begagnat till dem och max en present var, säger Kristoffer.
Det finns de som tycker att man inte bör skaffa barn med tanke på klimatförändringarna, vad tycker ni om det?
– Att välja att skaffa barn är nog det mest klimatförstörande vi gjort, skrattar Kristoffer.
– Jag funderade mycket på detta innan jag blev gravid och jag kan ställa mig frågan om jag med gott samvete skulle kunna få ett tredje barn. Men man måste också kunna leva sitt liv, säger Caroline.
Caroline och Kristoffer vill inte heller tala om hur någon annan ska leva.
– Klimatångest är bara konstruktivt när det leder till förändring. Mår man dåligt av att källsortera kanske det är värt att strunta i det och istället göra något annat för miljön, säger Caroline.
Något de vänder sig emot är det epitet många vill tillskriva dem: att de är trendkänsliga Stockholmare som flyttat ut på landet för att förstå meningen med livet och baka surdegsbröd.
– Vi inser att vi tydligen är trendiga, men det är inte därför vi flyttat hit, säger Kristoffer.
Upplever ni att ni står utanför samhället genom att leva såhär?
– Nej, självklart vill vi kunna utnyttja samhällsresurser som sjukvård, säger Caroline.
– Det finns också en trygghet i att jag är utbildad i en bransch där det är lätt att få ett nytt jobb igen om våra pengar skulle ta slut, säger Kristoffer.