– Han somnade in lugnt och stilla på Lasarettet i Enköping halv tre natten till måndagen, berättar sonen Örjan Pettersson, och säger att begravningen hålls i stillhet inom familjen.
Kurt Pettersson har tränat generationer av unga friidrottare och är en starkt bidragande orsak till EAI:s framgångar och uthållighet som förening.
Hans egen friidrottskarriär inleddes på grusvägarna hemma i Torstuna på 1930-talet och kröntes med ett SM-brons i höjdhopp på Stockholms stadion 1950.
Han var SM-fyra tre år senare, efter att ha återhämtat sig från skador, men det är hans ledargärning som gjort så starkt avtryck hos friidrottare, även som är aktiva än idag.
En av Sveriges bästa längdhoppare, Malin Marmbrandt, började sin friidrottsbana som sjuåring på EAI:s klassiska fredagsträning i Idrottshuset och tävlade för klubben i 15 år.
– Kurt var en helt fantastisk eldsjäl inom friidrotten. Han lade en otrolig energi och tid på mig under hela min tid i Enköping, säger Malin Marmbrandt, som idag tävlar för Västerås FK.
Har du något speciellt minne du kan dela med dig av?
– Ja, när jag vann mitt första SM-guld i Sätrahallen 2001. Kurt och jag åkte bil dit tillsammans och jag tog guld i längdhopp och brons i häck, berättar hon.
Hon minns att den framgången i ungdoms-SM var något som gladde Kurt Pettersson minst lika mycket som henne själv, liksom vid nästa stora höjdpunkt sex år senare.
– 2007, när tog jag silver i stora SM i Eskilstuna, minns hon.
När Kurt Pettersson slutade sin aktiva bana påbörjades en ledargärning som skulle fortsätta i över 50 år.
– Han och Alf Björkman körde i gång tillsammans på Enavallen 1956, berättar sonen Janne Pettersson.
Familjesamkväm konkurrerade oftast med någon form av friidrottstävling, förklarar han.
Janne Pettersson minns ett tal som pappan höll vid ett ESK-jubileum, föreningen som var 14 år yngre än hans EAI från 1900.
– Dom säger att fotbollen var bättre förr. Det stämmer inte, jag följt träningarna inne på a-plan sedan 1957.
Inget som hände på Enavallen undgick Kurt, även det som inte handlade om friidrott. I en tidigt EP-porträtt berättade han, lite i förbifarten, att han var kontorist på Bahco. Men troligen lades fler timmar på EAI.
Han och hustrun Maj-Britt bodde i villan i Fanna fram till 2018.
– De flyttade till Kryddgården och den sista månaden bodde pappa på omvårdnadsboendet Orion, berättar sonen Örjan.