Stämningen runt kaffebordet i Solveig och Ola Petterssons kök är minst sagt munter, trots att man nu lagt ett kapitel i livet bakom sig.
Nu är det slut med försäljning av närproducerat kött, matkassar till storstäderna, försäljning på marknader, hemlagade matlådor, tillagning av pajer och kokning av morotsmarmelad.
Men minnena är många och oftast muntra. Inte minst från alla studiebesök som gjorts hos dem; ryssar som kröp överallt under maskinerna, en gravid Alice Bah Khunke som hänvisades till utedasset, japaner i slips och lågskor och kineser som var mer intresserade av hur de bodde än av odlingarna.
– Vi har nog haft nästan alla jordbruksministrar från Afrika här. Det var tack vare närheten till SLU som vi fick många utländska gäster, säger Tommy Öhman.
Och inte minst odlingen av morötter, den som Solveig jobbat med i 27 år.
– Det var tungt att dra morötter. Tänk när det var så surt att hålen efter morötterna vattenfylldes när man tog upp dem, säger Inga Philipsson med ett skratt.
– Det är väl så att man minns det roliga och glömmer att man jobbade natt och dag, konstaterar Ola.
De har försökt att sälja verksamheten och produktionslokalen men har inte fått någon intresserad spekulant.
– Barnen har väl sett hur hårt vi jobbat, de vill inte ta över, säger Inga och ler igen.
Åloppe Eko-mat vart en ekonomisk förening där till en början fem djurgårdar slog sig samman för att kunna få bättre betalt för sina produkter.
– På den tiden var det katastrofalt dåligt för köttdjursproducenterna, säger Ola.
– Grundtanken var att vi skulle skapa en marknad och förädla och sälja själva för att få bättre betalt, säger Tommy.
Alla medlemmarna i föreningen var ekoodlare. Men de kalvar man födde upp gick inte att sälja vidare som ekologiska utan fick säljas som konventionellt uppfödda, till ett lägre pris.
– Det kändes så fel, våra fina, runda kalvar som fick gå kvar längre hos sin mamma, säger Inga.
De var tidigt ute med att lansera ekologisk mat och först i Sverige med att söka stöd för ekologisk förädling. När de började fanns knappt ekologiskt kött i butikerna. Numera är konkurrensen större, efterfrågan på eko ökar.
– Det har varit en utvecklingsprocess som vi var i början av. Jag tycker nog att vi hade en stor betydelse för ekomatsproduktionen i Sverige. Genom föreningen Upplandsbonden lyckades vi lyfta priserna, vi skapade en prisförändring genom att gå ihop, säger Tommy.
Tillsammans med byalaget arrangerade Åloppe Eko-mat även Åloppedagarna under fem års tid i början av 2000-talet, med öppen gård, marknadsstånd, ponnyridning, mjölkning och andra aktiviteter.
– Det blev väldigt lyckat, hela byn hjälpte till och det kom nog 1000 besökare som mest, minns Solveig.
Nu väntar ett något lugnare pensionärsliv. Solveig och Ola blir pensionärer lite tidigare än den allmänna pensionsåldern. Inga och Tommy är redan där.
– Fast Tommy vägrar, ler Inga.
Att sluta som lantbrukare tycker de ändå har gått relativt bra.
– När vi slutade med mjölkkorna tänkte jag att nu blir det kris, det var ju vår identitet. Men det gick utmärkt att sluta, och det kommer nog att gå bra att sluta med köttdjuren också, säger Inga och tillägger med ett leende:
– Vi har haft fantastiskt roligt i 17 år.