Susanné Liljefors, undersköterska på Hemtjänst centrum, berättar att om de skulle få iPads i tjänsten för att hjälpa kunderna med beställningar av mat, så skulle de säkert bli rånade på dem en fredagskväll inne i stan. I dagsläget kan de inte ens ha cykelbatteriet kvar, utan får ta med det in till kunden. Det har hänt att okända människor slagit en ring kring personal, som blivit av med batteriet till cykeln.
– Kolla. Så blir det så här. Det är det här vi skulle slippa tycker jag, säger Susanné Liljefors, undersköterska på Hemtjänst centrum, när hon får problem med inloggningen i sin telefon.
Det är förmiddag och hon står utanför Anders Ekholms hem och försöker komma in i hemtjänstens telefon. För med hjälp av den kan hon låsa upp kundens dörr.
Tidigare under dagen har hon bland annat hunnit tömma tvättmaskiner, byta en kateter, smörjt sår, givit insulin och satt på stödstrumpor.
Veronica Rosqvist, också hon undersköterska på hemtjänsten och kollega, berättar att det är upprörda känslor just kring telefonerna. Där i ligger hemtjänstpersonalens schema och möjlighet att låsa upp dörrar:
– De kom på att det var för sårbart att alltid kunna vara inloggad, på grund av sekretessen. Så nu blir vi blir utloggade hela tiden. Det kan ta sju minuter att logga in, och en kund hinner dö flera gånger om, när de ligger med hjärtinfarkt på golvet. Får vi ett larm måste vi kunna ta oss in snabbt. Det skapar stress, och det ligger redan personliga inloggningar till telefonen som någon måste kunna, för att låsa upp telefonen. Det borde räcka. Inte ytterligare en inloggning. Vad kostar det i tid att bli utloggad hela tiden? Lägg pengarna på annat istället.
"Politikerna det är ju de som styr högst upp och de sitter där och fattar sina beslut, och så tycker de att vi ska utföra. Och det är inte alltid genomförbart. Så här är det, säger de. Klart. Redan beslutat. Då kan vi inte påverka" säger Veronica Rosqvist, undersköterska på Hemtjänst centrum i Enköping.
– Välkommen, så trevligt att få besök, säger Anders Ekholm, när han ser Susanné Liljefors.
Hon skannar av vad som behövs göra och ser över hans stomipåse. Det hörs många skratt under besöket.
– Jag har ju nästan inget umgänge. De är min familj liksom, hemtjänsten. Det är dom jag träffar. Så den sociala biten är jätteviktig, säger Anders.
Anders Ekholm få hjälp av hemtjänstpersonal. "Vilka häftiga besparingar de tänkt sig. Man blir ju så deprimerad så det är ju inte klokt" säger han om sparförslagen.
Personalen kan ibland som mest ha 17 kunder att åka till per arbetspass. Då ska de cykla från ena sidan stan till den andra. Och området växer, de har även kunder på landet. De som kör bil på sitt pass får leta platser att stå på, och betala eventuella parkeringsböter själva. En ständig jakt på tid pågår.
– Minuterna, de skiter jag fullständigt i. Det går bara inte att jobba så. Annars skulle jag få magsår. Man gör det man ska. Och är det så att det tar för lång tid, då får man i värsta fall be om hjälp från någon kollega, säger Veronica Rosqvist.
– Ja och det här med planer på att i framtiden ersätta vissa tillsynsbesök även på dagtid med kameror...då kan vi ju göra istället som en kund föreslog. Att ha en robot som knuffar ner dem i sängen, säger god natt och sen sätter på sig en kamera, skrattar Susanné Liljefors.
Susanné Liljefors, undersköterska på Hemtjänst centrum, trivdes från första stund på hemtjänst. "Men samtidigt vantrivs jag ibland när det blir för mycket. Till exempel är det vi som är undersköterskor som måste göra alla genomförandeplaner för att kunderna ska ha en fast omsorgskontakt. Det är jättemycket jobb" säger hon.
Hon menar att det behövs riktiga besök och tillsyn. Inte minst när mediciner ska delas ut.
– Med de tilltänkta läkemedelsautomaterna ska kunderna ta medicinen när en klocka ringer. Det öppnas ett fack, och sen ska de ta tabletterna själva. Det kan hända att de på grund av demens inte tar dem, även om de säger det. Man måste ju vara där och titta, inte bara att slänga till dem en påse och sticka därifrån, suckar hon uppgivet.
Sparförslagen för matlådor genom e-inköp då. Vad tycker ni om det?
– Jag tycker absolut att de ska få sina matlådor, för de tycker om maten. Och visst det är många som pratar lite extra. Har vi tio minuter är det ju ingenting. Man ska hinna lägga upp det på en tallrik också och matlådorna är svåra att öppna, säger Susanné.
Det har lämnats in förslag från personalen utan gehör berättar hon, om att ett fåtalpersoner borde ansvara för matlistorna så det inte blir fel. Och att en eller två åker i en bil, som bara kör ut matlådor.
– Kunderna skrikerverkligen rätt ut. Vad är det här för förslag? Och e-handel, där har jag fått frågan "vad det är för något?", och har fått förklara att det är på datorn. De vet ju inte ens vad en dator är. En del klarar inte ens av att hantera en smarttelefon, säger Veronica Rosqvist.
Matlåda tillagad på Westerlundska gymnasiet som levererades till en hemtjänstkund.
Hur många har en dator?
Ett par, tre stycken av cirka 150 kunder. Datorer är sällsynt. Många är dementa. Hur ska de klara av att handla mat?, säger Susanné.
Hon fortsätter:
– De finns de som har det jättedåligt ställt. Och då ringer vi till Matbryggan och hämtar matkassar därifrån som vi ger till våra gamlingar. Det har vi lyckats få in på schemat.
Hemma hos Raina Eklund, 92 år, hörs pendelklockan på väggen just när Veronica klivit in genom dörren. Med sig har hon en matlåda med viltskavsgryta.
– Hemtjänsten betyder väldigt mycket för mig. De är otroligt rara de som kommer. Jag har inga barn och har inga syskon, så jag är egentligen rätt ensam. Även om jag har lätt att umgås med mig själv, säger hon med ett leende.
"Jag vurpade i badrummet. Och efter det har jag morgonbesök, hjälp med att laga frukost, träna, bädda sängen, stödstrumpor och sen brukar de komma med lunchmaten. De slänger inte in maten, utan brukar sitta en stund och prata. Men jag kräver inte att de ska prata och prata, utan jag tycker det är kul att de kommer. Sen har jag tillsyn på eftermiddagen och på kvällen hjälp med kläder" berättar Raina Eklund, 92 år.