Skolstart. Kickoff. Kanske en ny kalender med blanka blad och ett nytt peppigt lösenord i datorn. Nya möjligheter.
I sociala medier har man kunnat se hur tjejer i olika åldrar firar så kallat tjejnyår vid månadsskiftet augusti – september. Uttrycket är myntat av författaren Sandra Beijer och betecknar en nystart inför hösten som närmast liknar en ritual. Det kan handla om att sätta sig ner, tända ett ljus och skapa en inspiration board med bilder av hur man vill att ens höst ska se ut och upplevas. Kanske en ny frisör eller en välorganiserad garderob. Kanske en ny vana som att göra matlådor eller testa en ny träningsform eller typ av partner. En nystart helt enkelt.
Jag minns själv hur jag i tonåren drömde om att komma tillbaka till skolan efter sommarlovet som en ny person. Solbränd förstås, eftersom detta var på 80-talet då vi inte hade en aning om att vi stekte oss till cancer, men också helst lite mer spännande. Gärna lite mörk och mystisk, vilket var väldigt ytligt och naturligtvis dömt att misslyckas för en blond glappkäft som jag.
Men visst kan hösten vara en tid för nya mål och ambitioner, både på jobbet och i privatlivet. Jag kan tänka mig att det har skrivits en del listor och formulerats en del nya målsättningar vid det här laget. Själv borde jag ha goda förutsättningar i år med ett sprillans nytt skrivbord, städat för nya mål och möjligheter. Uppfriskande. Kalendern var ren tills jag spillde kaffe i den.
Vad vill du göra? Vem vill du vara? Och kanske ännu viktigare, vem är du faktiskt inte överhuvudtaget?
Här krävs en del självrannsakan. Själv har jag i många år betalat tusentals kronor i medlemsavgifter till olika organisationer som jag har velat identifiera mig med. Svenska turistföreningen är ett sånt exempel. I många år har jag lurat mig själv att tro att vi är en familj som fjällvandrar, paddlar kajak och bor på vandrarhem. Det har hittills aldrig hänt.
Åtskilliga sällskapsspel har släpats hem med förhoppning om mysiga familjekvällar i höstrusket och en titt på alla tidskriftsprenumerationer genom åren avslöjar ett liknande självbedrägeri. Här finns vackra trädgårdar och sköna hem på glansigt papper. För att inte tala om alla tidskrifter som har lovat att jag ska komma i form.
Inspiration javisst, men också en rejäl dos inbillning. Vem vill inte identifiera sig som en naturlig och harmonisk person som påtar och planterar, odlar ekologiska tomater och dricker te eller rosé under vinrankorna i ett växthus.
Jo, jag vet att trädgårdsdagen i Enköping lockar tusen och åter tusen besökare men erkänn att det också står en del övergivna växthus lite här och var i våra trädgårdar.
Så för att kunna sätta nya friska mål för hösten måste fjolårets förljugenhet först rensas ut. Jag trodde ett tag att jag skulle tycka om att cykla till jobbet istället för att ta bilen men den tanken punkterades bokstavligen, både fram och bak. Och för mina dagliga dopp kom covid och satte stopp och ärligt talat var jag kanske aldrig den där hurtfriska åretruntbadaren som jag så gärna ville se mig som.
Inte förrän vi har gjort oss av med våra felaktiga föreställningar om oss själva så kan vi skissa på nya möjligheter. Erkänn för dig själv att det är tråkigt att gymma och anmäl dig till en danskurs i stället. Och om du drömmer om att ha ett hem fullt av vänner behöver du faktiskt inte gå den kostsamma omvägen om ett nytt kök eller en större altan, även om reklamen försöker få dig att tro det. Det krävs inte ett helt växthus för att få lite egentid om kvällen.
Varför inte gå ut i Drömparken i helgen. Inte nödvändigtvis för ditt intresse för höstflox, rudbeckior och darrgräs, utan snarare för att släppa fram dina drömmar. En mental moodboard för hösten liksom.
Låt oss göra ett tankeexperiment! Tänk om vi alla stora och små invånare i Enköpings kommun skulle släcka ner våra skärmar och avsätta en kvart var åt att på allvar fundera över vad som är viktigt för oss, vad vi vill uppnå och hur vi vill leva våra liv.
Kanske skulle något förändras. En liten, liten kontinentalförskjutning som beror på att vi riktat våra tankar mot och formulerat våra drömmar om hur vi vill ha det, i stället för tvärtom. Kanske skulle det märkas redan på fullmäktigemötet på tisdag. Kanske skulle det synas i kommentarsfälten på Vi i Enköping. Det vore spännande att se.
Och skulle det inte alls fungera, är ingen större skada skedd.
Det kommer nya höstar.
God fortsättning!