Öh, det där? Rivjärnet? Är det konst?
Jag vet inte hur många som har lagt märke till den roströda cylinderformade lampan utanför Westerlundska gymnasiets huvudentré i korsningen Torggatan–Sandbrogatan.Den är tio meter hög och snurrar sakta, sakta runt sin egen axel. Det märks knappt att den rör sig men om man stannar upp en stund ser man det.
Jag vet inte heller hur många som vet att skulpturen kallas drömmaskinen och är ett av de senaste exemplen på offentlig konst i Enköping. Konst som vi gemensamt har bekostat och beslutat om.
Konstnären heter Ann Lislegaard och den snurrande cylindern är den ena delen av konstverket All Machines Are Dream Machines. Den andra delen består av en markbeläggning i form av en labyrint. I labyrinten ska villrådiga gymnasieungdomar kunna spankulera omkring och fundera över olika vägar i livet. Fundera och filosofera över vem man är och vem man vill bli.
Detta berättade konstnären själv när hon besökte Westerlundska gymnasiet för ett par veckor sedan. Hon vill att All Machines Are Dream Machines, ska locka gymnasiets elever och alla andra Enköpingsbor att tänka i nya banor, att drömma fritt och föreställa sig en annorlunda framtid.
Men är den inte lite för fjuttig då? Räcker tio meter för den som vill drömma stort?
Ann Lislegaard själv var belåten när hon såg sitt konstverk på plats. Det sticker ut lite grann men smälter ändå in i omgivningen enligt henne.
Men tio meter? Kan det verkligen få betraktaren att tänka självständigt?
Kunde vi inte ha fått några meter till? Hade vi inte behövt något som stack ut lite mer? Jag gillar drömmaskinen skarpt, men den sticker ju inte i ögonen precis.
Jag tycker att Enköpings kommun ska tänka lite högre och lite större. Jag är dessutom övertygad om att det skulle ge vår stad oväntad framgång.
För snart tjugo år sedan rasade en konstdebatt i Borås. Den handlade om en gigantisk Pinocchioskulptur som skulle placeras i en rondell i ena änden av Borås paradgata.
Kritikerna var många och högljudda. Skulpturen var för stor, hade för lite Boråsanknytning och var för dåligt demokratiskt förankrad. Men så småningom sa lokalpolitikerna ja och nu verkar boråsarna älska sin Pinocchio eller Walking to Borås som konstverket egentligen heter.
Sedan Pinocchio kom på plats har Borås dessutom satsat mycket mer på offentlig konst och blivit en helt annan stad än när jag själv bodde där på 90-talet, då motorvägar skar genom centrum och Galenskaparna besjöng den i nidvisor. Nu finns här skulpturer, installationer och muralmålningar och Borås kallas för konststaden. Staden har fått en identitet. Och som om inte det vore nog så vann Elfsborg Fotbollsallsvenskan både 2005 och 2012. Kanske var det Pinocchio som ingöt mod och självförtroende i laget. Det är åtminstone uppiggande med en rejäl konstdebatt emellanåt.
Men då får den offentliga konsten förstås inte fega ur. Halvmesyrer blir ingen glad av. Det behöver ju inte nödvändigtvis vara ännu fler fallossymboler som skjuter i höjden men vi måste ju lägga märke till den. Bli berörda. Kanske upprörda.
Konst är inte bara en yta, sa konstnären Ann Lislegaard när hon besökte Westerlundska gymnasiet. Konst är en väg att växa på.
Då behöver nog drömmaskinen några meter till ändå.
Jag tänkte på det nu när ESK har tagit sig till Ettan Norra. Borde vi inte sikta ännu högre?
Om nu Elfsborg vann Allsvenskan efter att den himmelshöga Pinocchio vandrat in i Borås, hur långt skulle ESK då kunna nå om drömmaskinen varit dubbelt så hög? Till Superettan åtminstone?
Enköpings kommunpolitiker vill att vi som bor och verkar i Enköping ska känna mera stolthet. Det är tydligt formulerat i budgeten för 2025. Så ge oss något att vara stolta över. Det nya kulturhus Joar är en bra början. Genomförandebeslut är fattat. Invigning beräknas 2028. Våga drömma lite nu, Enköping!
Ett kulturhus kostar mycket pengar förstås. Det gör offentlig konst också. Till en början. Men, jag hörde en stadsplanerare på radion tala om att kultur skapar ett sånt mervärde att fastighetsägare i dess närhet egentligen borde vara med och finansiera den. Ett centralt placerat kulturhus kan få fastighetspriser att öka, industrier och näringsliv att blomstra och städer att växa. En sådan satsning går att räkna hem i kronor och ören.
Och då har vi inte ens räknat med att konst – om den inte är för mesig – kan väcka människors nyfikenhet och leda till kreativitet, nytänkande och innovationer.
Sikta mot stjärnorna. Satsa på konst. Snart är ESK i Allsvenskan.
Då kan vi snacka om stolthet.