Ljusets drottning tycks ha tappat stinget. Är det dags att låta henne vila för evigt?
Jag har en annan idé. Jag tycker att vi levlar upp lussandet. Vi har väl aldrig behövt en ljusets hjältinna som jagar mörkret på flykten så mycket som nu. Vi behöver en modern lucia. Vi behöver en Lucia deluxe.
Så då är frågan hur ett sådant firande se ut? Av alla konstiga högtider som vi firar med sillar, spöken och grodor är lucia en av de märkligaste. Ett rätt makabert mischmasch av förkristen folktro, helgondyrkan och skönhetstävling.
Sankta Lucia från Syrakusa som vi besjunger som en ljusklar hägring, har till exempel inte så mycket med våra gamla nordiska luciatraditioner att göra som man kan tro. Förmodligen var sicilianskan en ganska modig och stridbar kvinna som gick i döden för sin kristna tro år 304. Det röda bandet som nutida lucior knyter runt midjan är en rest som minner om hennes offrade blod.
Jag, och tusentals flickor som drömt om att få vara lucia, har lurats att tro att vi måste vara väna och hulda och fagra, med böljande hår och smal midja, när det egentligen handlade om blod och kamp.
Själv har jag bara varit lucia en enda gång. Inte framröstad förstås, utan lottad i scouterna. Men jag var stolt ändå och tränade på att skrida fram med levande ljus i håret och läsa min luciadikt med säker stämma.
Tyvärr blev min stora stund som ljuset drottning inte riktigt vad jag hade hoppats på. Efter en lång och iskall lucianatt utanför ingången till Juddes (rugbyklubbens disco bredvid polishuset) där jag stod och spanade efter Håkan i parallellklassen, tappade jag rösten helt och hållet och kunde inte kraxa fram en endaste strof.
Men det var då det. Tillbaka till sökandet efter en uppdaterad luciatradition.
Det har också funnits lussebrudar, lussekärringar och lussegubbar. Kan det vara något att inspireras av? I slutet av 1800-talet gick de från hus till hus och spexade och busade. Mer likt ett karnevalståg än ett stilla skridande luciatåg, enligt Nordiska museet. Lussebruden kunde vara både ful och lösaktig. Dessutom klädde man sig ofta könsöverskridande. Det känns ju lite piggare. Det har för övrigt varit fullt av manliga lucior i historien.
Men när jag för snart tio år sedan jobbade på en högstadieskola i Enköping blossade en hätsk och infekterad debatt upp när en kille i nian ville kandidera. Rektorn sa nej. Inget trams i tåget. Traditionsenligt och högtidligt skulle det vara. Med pepparkaksgubbar, tomtar, renar, julgranar och diverse pynt.
Lussefirandet har genom åren varit kristet, profant, skämtsamt, gravallvarligt, oskuldsfullt och oanständigt. Vilken väg ska vi välja nu?
Namnet Lucia kan vi behålla. Det kommer från latinets lux som betyder ljus och det behöver vi. Stjärngossarna kan vi också ha kvar, även om de ser rätt skumma ut i sina strutar. Vad jag förstår har de koppling till de tre vise männen och visa män ska vi väl uppmuntra.
Men vilka platsar som ljusets riddare i ett luciatåg? En modig människa bör gå först så vi andra har någon att följa. Vi har ju en EU-kommissionär till exempel. Det kanske vore något. Eller ska den kommunala trojkan Book, Wikman och Englundh dela på uppdraget? Eller passar de bättre som stjärngossar?
Den som tar det första spadtaget i Stattgropen lovar jag att lägga min röst på. I luciaomröstningen alltså. Sedan får vi alla försöka fylla på och sjunga oss fulla av ljus och styrka.
I år ska jag själv delta i ett luciatåg på min arbetsplats. Det består av både elever och personal men ju mer vi har övat desto färre har vi blivit, så det känns onekligen lite svajigt. Dessutom har jag hört rykten om ett konkurrerande luciafölje. Men det gör inget. Tvärtom.
Jag uppmanar alla och envar att rota fram linnen, strutar och glitter. Vi kan inte lägga hela uppdraget att sprida ljus och skingra mörker på förskolebarnen. Öva in minst två verser på Natten går tunga fjät och sedan är det bara att sjunga ut. Sjung så att din gamla musikmagister som bad dig tiga i luciatåget i skolan, vänder sig i sin grav. Sång kan vara en protesthandling. Så importerades till exempel luciafirandet till Danmark 1944 under den tyska ockupationen.
Modiga ljusdrottningar och visa män behövs. I alla tider.