Och så faktiskt åter en gång till. Det hade gått så där.
Det var i sanning en dyster tid. Alla bara gnällde.
Inte en enda stjärna strålade särskilt förunderligt blid. Det var bara adventsstjärnor och en och annan app som lyste upp i decembermörkret.
Snön lyste lite vit på taken. Statt-tomten var inte vaken. Kalle Anka var försenad.
## Staden var, i stort sett, stängd och öde. Det var svårt att avgöra om det var på grund av en frivillig lockdown, eller att butikerna låg i köpcentrum utanför staden, eller att alla redan beställt sina julklappar via nätet, eller att alla satt hemma och tittade på tecknad film på teve, eller om det bara berodde på att ingen förstod sig på det nya parkeringssystemet eller att tågen var inställda.
Men ödsligt var det. Ingen krokade arm.
Det var bara det taktfasta dunkandet från en pålkran i fjärran som störde tystnaden. Några byggkranar vajade för vinden.
## Karl-Bertil Jonsson (KBJ) letade efter en ny mening med sitt liv. Han ville att hans liv skulle vara något mycket mer än ett långsamt tidsfördriv.
Han var berest, beläst, belevad.
Han ville göra maximal nytta för mänskligheten och hade förstått att hans kall var att bli kommunikatör på Enköpings kommun.
I hemlighet hade han lagt in nyttig kod i kommunens publiceringsverktyg, som gjorde att vad än de andra kommunikatörerna skrev så blev det bara rena rama sanningen rakt av, så att säga. Inga skönmålningar, men objektiv information.
Jag är sanningens sanna fanbärare, tänkte KBJ.
Kanske också den ende.
## Josef och Maria hade blivit entreprenörer inom padelindustrin. De tillverkade sexuddiga padelracketar, som hade slagit världen med häpnad. Det blev större träffyta.
## Tarzan och Catarina hade en hemmakväll på gården Åby i Tillinge.
De hade gett personalen ledigt, bjudit hästarna på havregröt, sig själva på glögg och hundarna på köttben.
Julefrid rådde.
Men de saknade Nuncio.
## Kommunen hade försökt byta ut alla bussförare mot styrdokument.
Det hade gått så där.
Den Gamle hade tröttnat. Hans lärjunge Petrus hade tagit över ratten. Den helige Anders, Tomas Tvivlaren och unge Gäsper bråkade som vanligt längst bak i bussen.
Petrus var en klippa. Han var boklärd, näst intill skriftlärd, och visste vad ett styrdokument var.
Bussen gick på autopilot. Ingen visste riktigt vem det var som styrde. Någon gissade på tjänstefolket. Någon gissade på en artificiell intelligens. Tiderna förändras.
Man kan inte lösa morgondagens problem med gårdagens lösningar. Bussen som förde oss hit tar oss inte härifrån.
## Några sena padelspelare var de enda människorna som inte hunnit hem än på julaftonskvällen, adventsstakarna stod som spön i backen, torgbrunnen hade redan liksom börjat huka sig inför de moderna tiderna.
Den kände sig förminskad och kränkt.
## Karl-Bertil hade i år tagit en professur i organisationsetik. New public management eller tillitsbaserat styrsystem?
Eller evidensbaserat? Eller projektbaserat? Lite ad hoc, så där. Och lite agilt. Vi lever ju trots allt i en ständigt föränderlig värld, tänkte KBJ sinistert.
Han gissade att hans metakognition inte var den bästa. Han letade efter en riktig innovativ Dunning-Kruger-effekt.
Lite mer åt det målstyrningsmodellhållet, så att säga.
Too much mumbojumbo, tänkte han lugubert.
Men var det verkligen han som ägde problemformuleringsprivilegiet? Eller skulle han lita på sina medarbetare?
## Under året hade Karl-Bertil försökt snabba på färdigställandet av en rondell i Fannakorset.
Det hade väl, erkände han tyst för sig själv, gått så där. Vi har alla vårt kors att bära.
## Morötter är bättre än piskor, tänkte Nuncio. Fick han bara lön för mödan så behövde han ingen coach som piskade honom för att öka farten. Han var en stor anhängare av tillitsbaserade styrsystem. Det låg liksom i hans flyktinstinkt.
Ge mig en schysst morot och jag ska förändra världen, tänkte Nuncio frugalt.
## Bara en sak till. Frid på jorden och till människorna en god vilja. Vänd den andra kinden till. Håll avstånd, men kom ihåg att måttliga morötter är bäst.
För mycket och för lite skämmer allt.
God Jul!