Du ser gay ut. Gay som i homosexuell. Vilken känsla skulle du drabbas av först? Skulle du känna dig smickrad? Hade du blivit sur?
Fundera på det en liten stund. Reaktionen är nämligen inte alls oviktig. Den avslöjar något om oss alla, både som enskilda individer och som samhälle.
Jag har en kompis, själv homosexuell, som brukar använda påståendet som ett test. Häromsistens prövade han det på en person som han diskuterade gayrättigheter med och reaktionen lät inte vänta på sig. Personen i fråga blev sur och min kompis fick lov att förklara att det var ett test, ett slags lackmuspapper för att mäta samhällsklimatet och fördomsgraden när det gäller hbtq+-frågor.
Idag är det premiär för Enköpings pridefestival och arrangörerna utlovar ”en färgsprakande parad med glädje, musik och HBTQ+ i fokus där vi tillsammans manifesterar för allas lika värde”. Stockholm Pride har funnits sedan 1998 och i mindre orter som Bollnäs, Trollhättan och Säffle går också stolta parader numera. Och nu är det alltså dags för Enköping.
En del hävdar att det inte längre behövs några pridefestivaler i Sverige. Vi har ju redan samkönade äktenskap och lagar mot diskriminering. Vi har redan hissat en massa regnbågsflaggor och vi ser glada dragqueens i varenda tevekanal.
Förvisso. Men låt oss skrapa lite på ytan och ta en titt på vad det där lackmuspapperet egentligen indikerar. Hur hade min egen reflexmässiga reaktion varit om någon sagt att jag såg lesbisk ut? Jag vill gärna tro att jag bara hade ryckt på axlarna men är inte så säker. Så länge ord som lesbisk, bög, gay och homosexuell resulterar i mer negativa associationer än begreppet straight finns fortfarande fördomar att kämpa mot.
”Skäms inte för att du är människa.”, skriver Tomas Tranströmer i dikten Romanska bågar, även om han nog inte menade att jag skulle vara stolt över mina fördomar precis. Men han skrev också ”du blir aldrig färdig, och det är som det skall”.
Ty fördomar är något djupt mänskligt. När de första människorna vandrade på jorden utgjorde fördomarna ett skydd mot det okända, en eventuell fara. Och på samma sätt som med den onödiga blindtarmen, bär vi fortfarande på förmågan att döma den andre på förhand, som en rest från en mindre civiliserad tid. Så länge vi får syn på våra fördomar behöver de inte vara ett problem. Då kan vi stämma av dem mot den person vi vill vara och aktivt göra något för att utmana dem. Att gå i en prideparad kan vara ett steg i rätt riktning. En liten personlig manifestation över vår mänskliga förmåga att förändras. Jag tror att det skulle kännas befriande.
Det finns förstås också de som avfärdar Pride som ett jippo, ett kortlivat tomtebloss av fest och frihet, men knappast något som bidrar till förändring på djupet. Kanske är det roligare att glittra på festival än att oförtrutet streta på för att förändra strukturer på en myndighet, i en skola eller i ett politiskt parti. Visst kan här rymmas ett mått av pinkwashing, det vill säga en vilja att synas i rätt sammanhang för egen vinnings skull. Det är alls inte säkert att den som viftar med flest regnbågsflaggor jobbar lika ihärdigt för mångfald och inkludering bakom stängda dörrar. Men varför skulle det ena behöva utesluta det andra?
Pride behövs av många skäl. Inte minst för att manifestera de värderingar som byggt vårt fantastiska land starkt och framgångsrikt: frihet, jämlikhet och demokrati. Som ett försvar av det Sverige som våra förfäder och förmödrar började bygga. Generationers strävan att inte bara överleva utan också bygga något bättre för sin familj och för sina barn.
Nu bygger vi vidare. Vi ser till att lära oss att hbtq står för homosexuella, bisexuella, trans och queer och sätter oss in i det vad kan innebära. Tar reda på att pluset läggs till för att inkludera andra identiteter och sexualiteter. Säger ifrån då någon kläcker ur sig dumheter på släktmiddagen, kompisträffen eller jobbet.
Pride behövs för varje litet barn som föds i Sverige och för varje ny generation. Pride är också ett ypperligt tillfälle att visa dem som flyttar hit att här har du rätt att vara den du är och här är du fri att älska vem du vill.
En promenad i Enköpings prideparad idag är inte bara ett steg för framtiden utan också en hyllning till de generationer som gjorde Sverige till ett land där var och en av oss har rätten att välja hur vi vill leva våra liv.