En ledig mellandag får jag lust att åka till huvudstaden för att strosa runt lite, träffa en son och helt enkelt utnyttja möjligheten att bo så nära storstaden som det så ofta talas om. Planen är att promenera 1,5 kilometer till busshållplatsen, ta bussen till Resecentrum för att sedan ta tåget till Stockholms central.
Är lite osäker på vilken avgång jag ska hinna till men tänker att jag kan boka biljett när jag sitter på bussen. Ack nej. Slutsålt står det så retligt i appen. Nåväl, då tar jag väl nästa och en kaffe på Drott, tänker jag innan jag upptäcker att även det tåget är fullbokat. Jag har gått på den här niten förut och bannar mig själv att jag inte ha kommit ihåg att boka i tid.
Men vågar jag chansa? Köpa en biljett till ett ännu senare tåg och hoppas att konduktören har en bra dag? Kontaktar svägerskan som är en erfaren pendlare och van att hantera diverse tågrelaterat. ”Det kan ju kosta 1200 kronor” varnar hon. Och man kan bli avkastad vid nästa hållplats. Det blev en kompis så sent som i november, en regnruskig mörk kväll, då hon råkat köpa biljett till fel avgång.
Nej, jag törs inte lita på turen idag och ställer mig istället och väntar på bussen till Bålsta. Vi är ett litet sällskap som står och huttrar vid hållplatsen och ser tåget komma in på spår 2. Vad vi kan se är det inte ens särskilt fullt. Det stiger ett morr inom mig och då har jag inte ens en tid att passa.
Några timmar senare är jag nästan framme. Pendeltåget har stått stilla på grund av signalfel och sniglat sig fram på grund av spårträngsel. De flesta av oss hoppar av på Odenplan för ingen vet om pendeltågen går ända fram till Stockholms central idag. Det får duga. Hundra procent framme är att kräva för mycket.
För en nöjesåkare som jag känns resan nästan som ett litet jullovsäventyr. I Bålsta köper jag en kaffe av en pratglad dam och på pendeln tjuvlyssnar jag på några ungdomar som smider raffinerade planer inför nyårshelgen.
Som jobbpendlare hade jag förstås blivit galen. Av att aldrig veta när tågen ska gå, om det finns plats, om man ska hinna i tid till mötet på jobbet eller hem till barnens fotbollsfinal eller för konsert. Jag har sett flera av dem i min närhet. Följt hur deras humör också pendlar, mellan raseri och resignation, sett hur deras anletsdrag blir gråare och tröttare och erfarit hur deras nattsömn blir kortare och kortare tills det knappt är lönt för dem att gå och lägga sig överhuvudtaget.
Nu ska de stackars pendlarna dessutom betala för att ställa bilen på pendlarparkeringen. Nu ska det enda positiva i deras pressade pendlartillvaro, avgiftsfri parkering, tas ifrån dem. Det kommer visserligen inte att kosta särskilt mycket. Den som bor en kilometer från Resecentrum kan ansöka om pendlarparkeringstillstånd och därigenom bli berättigad att köpa pendlarbiljett för 150 kronor i månaden. Det kommer inte heller att drabba dem som bor längst ifrån. Då kan man ansöka om landsbygdstillstånd och slippa betala. Men inte om det går bussar tio gånger om dagen. Eller om du bor långt bort i Kolarvik – Sjöängarna och har långt till närmaste busshållplats.
Ett krångel utan dess like och jag vågar verkligen inte svära på att jag har förstått reglerna rätt. Och vem är den stackars handläggare som ska hantera alla dessa ansökningar. Eller kommer de redan prövade pendlarna inte ens att orka skicka in dem. Jag har dessutom redan hört bekanta diskutera möjligheten att låta pensionerade svärmödrar på landet skaffa pendlarparkeringstillstånd och lånbytas bilar för att lura systemet. På pin kiv.
Hade det inte gått att lösa platsbristen på parkeringen på ett bättre sätt? Om nu mäklarna kränger lägenheter i Älvdansen med gratisparkering som lockbete får man väl ta dem i hampan. Och problemet med att bilburna ungdomarna skränar och stökar löses väl inte automatiskt med parkeringsavgift?
Jag har aldrig tidigare klagat på Enköpings parkeringsregler. Jag tycker att det är rimligt att betala några kronor för att uträtta ett ärende i centrum. Men det här är bara dumt.
Det är dags för Enköpings kommun att stå upp för sina pendlare och ta strid för tåg som kommer i tid och för täta avgångar även på kvällarna. Sveriges närmaste stad borde ständigt ligga på SJ, Trafikverket och rikspolitikerna för att bli Sveriges bästa pendlarstad. För det är ju sjukt listigt att de som arbetar i Stockholm, Bålsta, Västerås och Uppsala betalar sin kommunalskatt i Enköping.