Massvaccineringen hölls först sedan Kvirinius avgått som hövding över Syrien.
Det var en mörk tid.
Gräshoppssvärmar och skogsbränder hade förmörkat himlen, isarna smälte, torka, missväxt, svält, krig och en hemsk sjukdom hade hemsökt hela den kända världen. Det var oår. Det värsta året sedan år 536 efter Kristus.
Rykten gick om skuggfigurer vid gränserna, trollfolk på bygden och det ropade så underligt från skogen. Jupiter hade gått i allians med Saturnus.
Det var som om alla bara gick och väntade på den stora kometen.
Det gick, på det hela taget, så där.
## Alla skulle färdas till vaccin. Så ock Josef. Han var av Davids släkt.
Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, tänkte Josef. Inför vaccin är vi alla lika.
Med sig hade han Maria, sin trolovade, som var havande. Medan de voro på väg hände det sig att tiden var inne att föda.
Maria var egentligen rädd för sprutor, men så mycket älskade hon världen och sin presumtive son att hon lät vaccinera sig för hans skull.
## Tarzan och Catarina hade bestämt sig för att sälja sina dräktiga fölston. De hade börjat tänka på att det fanns annat än trav.
Nuncio levde livets glada dagar i aveln.
## Allt har sin tid, allt som sker under himlen har sin stund. Födas har sin tid och dö har sin tid. Ta i famn har sin tid och avhålla sig från famntag har sin tid.
Nu var tid att hålla avstånd. Världen hade i stort sett stängt.
## De tre vice männen – den helige Anders, Tomas Tvivlaren och den unge Gäsper – letade efter julefrid. Allt hade sin tid. Att gräva ned stridsyxan har sin tid och att vässa argumentationen har sin tid.
De hade tagit med sig spade, sandlåda och hink från öknen till landet i norr. De hade som i en dröm, i en uppenbarelse, eller liksom bara fått en vision, sett framför sig hur de skulle kunna bygga upp en sandstrand inne i ett stort tempelhus i en liten, liten Mälarstad.
Familjebad lyste det som i eldskrift för deras inre.
Kanske hade de bara rökt på lite för mycket av myrran.
## De hade trasslat sig igenom ett regnigt Europa, men under färden hade de kastat så mycket sand på varandra att sandlådan var tom och nu var goda råd dyra.
Ingvar hade blivit överstepräst.
## För Karl-Bertil Jonsson var allt en ständig upprepning. Ingen ägnade honom en tanke under resten av året, men nu till julen var han tillbaka i rampljuset.
Det var måndag hela veckan, liksom. Eller typ julafton hela året, snarare. Alla har sitt kors att bära.
På våren tog han en snabbkurs i epidemiologi och blev professor. I höstas byggde han padelhallar.
Till jul hade han jobbat på en paketutlämning. Där var ett liv och ett kiv och en trängsel utan like.
Nästan ingen bar munskydd, bara jultomten hade ansiktsmask.
Det är dags att ge upp igen, tänkte Karl-Bertil sinistert. Jag tvår mina händer.
## Inte ens pastoraten höll sams. Karl-Bertil hade försökt att få de rika pastoraten att visa ett kristligt sinne och ge till de fattiga.
Det hade väl gått så där.
Frid på jorden var inte ens att tänka på. Det kan vara svårt att vända andra kinden till så länge den första är öm.
## Ett sken kom från himmelen. Det hade lett Karl-Bertil och de tre vice männen till trakten runt den lilla, lilla Mälarstaden.
## Karl-Bertil hade snott en buss från en rik. Han hämtade upp de tre vice männen, jämte Josef och Maria.
Vicarna betalade med guld, rökelse och myrra. Mest myrra, inte så mycket guld.
Anders och Tomas blev snabbt uttråkade och började bråka som vanligt. Gäsper hade somnat, trött på sina ständigt grälande kollegor.
## Karl-Bertil slog av gps-en och följde en strålande stjärna på himlen. Det var som om en högre makt styrde bussen, som om Guds finger visade vägen.
Bussen styrdes till en gigantisk tempelbyggnad invid en liten skvalande bäck. Ett Titanic på land.
Ett renande försoningsdopp i det nya badet på själva dopparedan skulle kanske göra susen, tänkte Karl-Bertil. Ett sätt att gjuta olja på vågorna.
Det varde ett plötsligt ljus över alla människor och allt blev återfött.
## Bara en sak till. Frid på jorden och till människorna en god vilja! Och kom ihåg, det är saligare att giva än att taga.
God Jul!