De kommuner som inte haft brist på bostäder under senare år är lätträknade. Många har därför krävt nya bostäder, men att bygga tar tid, och under den tiden har andrahandsuthyrningen av bostadsrätter ökat. Andrahandsmarknaden är nu så pass utvecklad att den blivit en naturlig del av den ordinarie bostadsmarknaden, skriver Fastighetstidningen (nr 1, 2017).
Den utbredda bristen på bostäder öppnade allmänhetens och politikernas ögon för de befintliga lägenheter som inte utnyttjas. Men för att främja andrahandsmarknaden behövde vissa ändringar göras i privatuthyrningslagen. 2013 blev det tillåtet att sätta hyran utifrån skälig kapitalkostnad och driftskostnader. Samma år höjdes schablonavdraget för den skattepliktiga intäkten från 21 000 till 40 000 kronor. Året efter, 2014, gjordes dessutom en ändring i bostadsrättslagen som gjorde det lättare för ägare att få tillstånd för uthyrningen av bostadsrättsföreningen.
Lagändringarna har nu, tillsammans med svårigheten att få ett förstahandskontrakt, resulterat i att hyrorna på andrahandsmarknaden i Stockholm ligger under den tillåtna maxnivån. Detta enligt Valueguards beräkningar från november 2015. Andrahandsmarknaden för bostadsrätter är i dag så pass omfattande att SCB uppskattar att antalet som tecknar ett kontrakt är ungefär lika stort som motsvarande siffra på förstahandsmarknaden. Som en följd av detta har företag som Qasa och Renthia etablerats, som sköter själva hyresförmedlingen mot en viss andel av månadshyran.
Det är tydligt att andrahandsmarknaden har gynnats av bostadskrisen. Fler aktörer och bättre struktur skapar nu förutsättningar för säkrare och billigare uthyrningar för alla parter, konstaterade Boverket 2015 i rapporten ”Andrahandsmarknaden: hyror, utbud och institutioner”. Lagändringarna som tillåter en friare uthyrning av privatägda bostadsrätter har lett till att det finns gott om lagliga alternativ. Då är det naturligt att färre väljer en illegal och riskfylld hyresaffär.
Tidigare har negativa åsikter ofta hörts om andrahandsmarknaden. Den har kallats en ”farlig spelare” med för höga hyror och osäkra kontrakt. Men i skuggan av bostadskrisen sneglade fler och fler på potentialen hos outnyttjade bostadsrätter. Lagändringarna underlättade för marknaden att expandera och därmed minskade utrymmet för de omtalade ockerhyrorna och osäkra kontrakten.
Detta är ett tydligt exempel på hur marknaden hittar lösningar bara den får utrymme att göra det. Då är det också naturligt att de aktörer som bidrar till att underlätta en pågående kris ska kunna tjäna på det. Samtidigt är det politikernas ansvar att lösa bostadskrisen, eftersom det är en produkt av dålig bostadspolitik.
I april presenteras en statlig utredning om reglerna för privatpersoners uthyrning av lägenheter. Kanske kommer ytterligare lagändringar som en följd av den. Förhoppningsvis är kommande reformer lika positiva som de som gjordes 2013 och 2014.