Vad vill Centerpartiet egentligen? Sedan partiet övergav misstroendeförklaringen mot försvarsminister Peter Hultqvist (S) har partiledare Annie Lööfs agenda för politiska samarbeten ifrågasatts. I samma veva vänder sig somliga allianssympatisörer emot Centerpartiets politik, som anses vara glädjespridande utan uppoffringar. Men bakom den glättiga fasaden finns det hårdare linjer i partiets plan som inte framkommer i den förmedlade bilden.
C har gått från att vara ett mittenparti med sympatisörer på landsbygden och tagit en tydlig högersväng som vunnit stöd även i storstäderna. I Malmö, där partiet nu har sin stämma, och de kringliggande städerna har det generella stödet till exempel gått från några enstaka procent till närmare åtta procent (SCB 5/2017). En anledning till det är antagligen att frågorna inte längre bara handlar om landsbygden, utan också om sådant som främst är angeläget i större städer, såsom invandring.
Öppna gränser och lättare vägar till jobb är en linje som C valt att framhäva, inte minst i Lööfs tal då hon invigde stämman. Till detta kommer också skattesänkningar för pensionärer och arbetande. Alla blir glada. Men vad är haken? Kostnaderna som kommer med invandringen måste bli lägre, och för att det ska ske vill partistyrelsen bland annat att delar av välfärden ska villkoras och att en hårdare linje för utvisning vid avslag på asylansökan förs. Det finns dock delar av partiet som är för en mer bidragsvänlig hållning i den frågan.
En annan fråga där Centerpartiet valt en högerväg är försvaret, då man nu vill att Sverige går med i Nato snarast möjligt. Men inte heller den inriktningen tog särskilt mycket plats i Lööfs tal. I stället var det okontroversiella frågor som miljö, mångfald och hårdare tag mot politiska och religiösa extremister som framhävdes. Anledningen till det torde vara partiets splittring i de tuffare delarna.
Ungdoms- och studentförbunden CUF och CS har länge varit för att avreglera statens alkoholmonopol. För två år sedan röstade Centerpartiet i frågan och resultatet blev jämnt. Men partistyrelsen står fortsatt fast vid att behålla monopolet, om än med en känga kritik mot hur Systembolaget sköter det. I stället vill man ta den långsammare vägen och fokusera på gårdsförsäljning och en bättre järnväg för att ta sig ut till gårdarna och in till städerna.
Centerpartiet har inför stämman upprepat att Sverige klyvs mellan olika samhällsgrupper, men klyvningen är i många fall en realitet även inom partiet. Ökad popularitet ger mersmak och bilden av politiken som förmedlas är varm, fri och inbjudande. Klart är att det finns här en frihetlig nerv och visioner, men partiet behöver också enas kring den kallare verkligheten som besluten medför.