Ledare
Den 26 maj 2019 håller Sverige val till Europaparlamentet. Vid sådana tillfällen ställs det svenska medlemskapet i unionen på sin spets – i senaste EU-valet, 2014, var till exempel Sverigedemokraterna tydliga med sin skepsis för det svenska medlemskapet. Inför valet 2019 har EU-motståndet sjunkit rejält, samtidigt som stödet har ökat.
Enligt årets novembermätning från Statistiska centralbyrån (7/12) är knappt 59 procent av svenska väljare för EU-medlemskapet, vilket kan jämföras med 52 procent i maj 2018. Samtidigt är andelen motståndare endast 16 procent. Samma mätning visar att stödet för EU växer på bred front bland nästan alla partiers väljare. Hos Vänsterpartiet har ökningen varit särskilt brant, vilket torde vara en av anledningarna till att partiet i november släppte kravet på ett svenskt utträde.
Vad den stora ökningen av EU-stödet beror på är svårt att fastställa, men en av orsakerna är antagligen brexit. Samtidigt som de svenska EU-motståndarna vädrat morgonluft efter britternas folkomröstning 2016, har betydligt fler fått upp ögonen för EU:s fördelar. Att Storbritannien nu måste omförhandla handelsavtal och bestämma hur gränsen mot EU-landet Irland ska se ut synliggör två av de mest grundläggande fördelarna med EU – handels- och rörelsefrihet. Det är värden som Sverige vinner ekonomiskt och mänskligt på genom export och import, men också värden som för medborgare och företag inte kan mätas i pengar.
Även om de positiva aspekterna av EU-medlemskapet väger tyngst finns det gott om orosmoln. Ett sådant är den tydliga viljan från unionens centrala delar att inkräkta allt mer på sådant som borde vara enskilda länders angelägenheter. Detta tar sig inte minst uttryck i form av den sociala pelaren, vilken bland annat resulterat i förslag om långtgående kvotering av föräldraförsäkringen.
EU:s möjlighet att på detta vis sätta sig över de enskilda länderna i vad som borde vara nationella angelägenheter gör även unionen till en måltavla för att genom påtryckningar stifta lagar bakvägen. Det kan inte minst utnyttjas av aktivistiska tjänstemän på vissa svenska myndigheter, som staten tillåter agera relativt självständigt i EU-frågor.
EU kan dock inte belastas för alla nackdelar. Svenska myndigheter har visat sig pigga på att överimplementera lagar och direktiv från EU. Detta gör att Sverige lyder under betydligt strängare lagar än vad som egentligen är nödvändigt, vilket för allmänheten ser ut att vara EU:s fel.
Trots att Sverige varit med i EU relativt kort tid har många kommit att betrakta de positiva aspekterna som självklarheter. Detta bör finnas i bakhuvudet när vi framför välbehövlig kritik mot samma institution. (SNB)