Bland den nya liberalledaren Nyamko Sabunis mer bittra motståndare har det spridits rykten om att hon är en hetsporre som inte kommer att kunna leda partiet. Anklagelserna hade redan från början en fadd smak och osade av dålig förlorare. Sabuni har därtill redan bevisat sig under sina sju år som statsråd. Det vittnar dock om hur djupt sargat Liberalerna är.
Att ena Liberalerna igen är en grannlaga uppgift. Men det är tydligt att den nyblivna partiledaren nu fokuserar på just detta. Sabuni har knappt hunnit förbereda sig för partiets dag i Almedalen, hon valdes trots allt i fredags. I de många intervjuer hon gav under onsdagsmorgonen spelade hon ned sin kritik mot januariöverenskommelsen.
Hon passade i stället på att tacka dem som förhandlat fram den och att det för Liberalernas del nu måste handla om att se till att det realiseras i så hög grad som möjligt. Det är en rimlig inställning.
Därför har L nu bestämt sig för att acceptera det tidigare erbjudandet om att ha egna tjänstemän på regeringskansliet. Egentligen är det obegripligt att både C och L tackade nej till detta från början. Att sätta sitt hopp till att Socialdemokraterna och Miljöpartiet av god vilja ska göra allt de kan för att förverkliga överenskommelsen med samma nit som Centerpartiet och Liberalerna själva hade önskat är naivt.
I sig innebär detta inte ett närmande till regeringen, men det ger bättre förutsättningar att förverkliga det man har kommit överens om. Sabuni har också tidigare varit tydlig med att hon helst vill gå till val med ett borgerligt alternativ nästa riksdagsval. Men om hon inte lyckas samla partiet igen är nästa val inte mycket att hoppas på vilka hon än helst vill samarbeta med.
Det är också i det ljuset man bör tolka partiets dag i Almedalen. Pressträffen på förmiddagen var väsentligt kortare än vanligt. Bara några minuter och sen en frågestund. Sabuni uppehöll sig enbart vid klimatfrågan och presenterade ett förslag på en elektrifieringskommission.
Målet är elektrifiering av landets motorvägar samt att tillhandahålla infrastruktur för att kunna ladda ellastbilar. Detta för att klara av omställningen av godstransportsektorn. Detta behöver inte vara fel i sig. Lastbilstransporter står i dag för en tiondel av de svenska koldioxidutsläppen. Omställningen till eldrivna lastbilar är avgörande för om Sverige ska kunna klara miljömålen.
Men det finns fallgropar. Flera olika tekniker utvecklas just nu. Det vore förödande om Sverige i ett föregångarrus inför en standard som andra länder sedan inte använder. Det skulle riskera att avskärma landet och vara skadligt för tillväxten och välståndet. Bättre då att försöka få till en gemensam standard för detta på EU-nivå.
Poängen med utspelet är dock främst att gå tillbaka till partiets kärna – en liberalism som kretsar kring bildning, vetenskap och teknik. Där kan partiet samlas för att sedan gå fram tillsammans. Huruvida Sabuni kommer att lyckas med detta är en annan sak, men det är i vart fall en god början.