Regeringen måste värna det nationella självbestämmandet över skogen. Hur mycket skog som avverkas i Sverige är inte en fråga för EU. På måndag nästa vecka ska EU-rådets arbetsgrupper diskutera utsläpp och upptag av koldioxid från markanvändning och skogsbruk, eller LULUCF (Land Use, Land Use Change and Forestry). Skog- och markanvändning kommer att omfattas av EU:s klimatmål år 2030 om en utsläppsminskning om minst 40 procent.
I 2030-ramverket ska utsläpp och upptag från skogsbruket redovisas och regleras i syfte att minska varje lands nettoutsläpp av klimatgaser. EU har ingen direkt kompetens att lagstifta om skogsbruket i enskilda länder men genom LULUCF riskerar unionens skogsbruk att drabbas av nationella avverkningstak.
Tanken är att avverkningsnivån ska ligga kring ett femårssnitt som sätts som en referensnivå. Avverkas mer skog ska det bokföras som ett nettoutsläpp av klimatgaser om inte utsläppen minskas i andra sektorer av samhället.
De svenska skogarna har under en lång tid haft en rejäl nettotillväxt av virkesförrådet. Landets skogsägare har helt enkelt huggit mindre än tillväxten. Detta rotstående lager ska inte EU tillåtas att låsa in.
Det kommer nu oroande uppgifter om att regeringen inte lägger manken till för att värna det svenska intresset av självbestämmande i skogsbruket i förhandlingarna i Bryssel. LRF Skogsägarna är mycket kritiska över vad de beskriver som ”brist på agerande” (Land Lantbruk 18/3). Moderaterna i Miljö- och jordbruksutskottet är också oroade över att de svenska representanterna är tysta och passiva i förhandlingarna, trots att riksdagen genom tillkännagivanden sagt att självbestämmandet ska värnas (Land Lantbruk 20/3).
Om regeringen inte har förmågan att ryta ifrån i EU och passivt låter de få övriga skogsländerna i unionen dra lasset är detta en skandal. Regeringens politik är i så fall svår att få ihop. Samtidigt som självbestämmandet över skogen hotas av målsättningar om utsläppsminskningar till år 2030 så har regeringen till samma år föreslagit krav på att bensin och diesel ska innehålla 50 procent biodrivmedel.
Att tvinga fram mer biodrivmedel är bra för skogsnäringen som äntligen kan få de förutsättningar som krävs för att investera i storskalig produktion av biodrivmedel. Precis som regeringen brukar påpeka i alla möjliga sammanhang så har Sverige unikt goda förutsättningar bryta fossilberoendet. Nya exportframgångar hägrar. Men det förutsätter möjligheten att öka uttaget av skogsråvara. Varför riskera dessa möjligheter genom att inte driva den svenska linjen hårdare i EU?
Regeringen och MP i synnerhet måste skärpa till sig. Möjligen tror man att fler ekologiskt värdefulla skogsbiotoper kommer att skyddas om EU får sätta ett avverkningstak. Men i så fall borde regeringen vara ärlig med dessa avsikter. Även om det sannolikt skulle vara bekvämt för politikerna att skylla på EU när avverkningskvoten är fylld för året. För sin egen trovärdighets skull måste regeringen agera kraftfullt på måndag.