Tveksamheterna kring rikspolischef Dan Eliasson har varit närvarande ända sedan han tillträdde i samband med den omfattande omorganisationen i januari 2015. Han utsågs efter att ha lovat att den inte skulle kosta någonting extra. Resurserna sinade dock snabbt och redan våren 2015 valde Eliasson att göra ett avsteg från säkerhetsföreskrifterna för att få hjälp utifrån med personal- och lönesystemet Palasso, avslöjar Sveriges Radio.
Kanadensiska företaget CGI är ägare av Palasso, men själva driften av systemet har polismyndigheten själv tagit hand om, fram till våren 2015. I Palasso finns bland annat uppgifter om anställdas löner, resor och anhöriga, vilka är säkerhetsklassade och måste krypteras då de görs åtkomliga för utomstående. Krypteringen som används måste vara godkänd av Försvarsmakten.
Att ett undantag har utfärdats av rikspolischefen för att inte använda Försvarsmaktens kryptering är tydligt. Polisen hävdar i ett pressmeddelande att den i stället använt ett datanät med andra säkerhetslösningar inom dess egen kontroll. Detta ska vara helt i enlighet med säkerhetsföreskrifterna, enligt polisen. Det enda misstag myndigheten erkänner sig ha gjort är att formulera beslutet om undantaget klumpigt, så att det nu har feltolkats av SR.
Det finns dock tveksamheter i vad som egentligen har hänt. Var de alternativa säkerhetslösningarna godkända av Försvarsmakten? Har hemliga och därmed säkerhetsklassade uppgifter nått personer som inte ska se dem? Riskerar poliser nu att utsättas för utpressning om obehöriga vet var deras anhöriga finns? Polismyndigheten är än så länge säker på sin sak och har anmält avslöjandet till Justitiekanslern, eftersom man hävdar att sekretessbelagda uppgifter har publicerats.
Oavsett vilka och hur stora fel som begåtts försatte sig Dan Eliasson 2015 i en situation då han valde bort försvarets krypteringslösning för att personalens löner skulle komma ut i tid. Varför befann sig rikspolischefen ens i det dilemmat? En förklaring torde vara att han missbedömde hur väl omorganisationen skulle fungera och vilka resurser den skulle kräva. Det var hans första misstag, som kom att bädda för alla efterföljande.
Det är klart och tydligt att rikspolischefen bör avgå efter det här avslöjandet, oavsett hur allvarligt det visar sig vara. Regeringen måste ingripa, och inte dra ut på det för att invänta hur situationen artar sig. För Dan Eliasson har redan artat sig tillräckligt. Detta är långt ifrån hans första snedsteg. Betänketiden har gått ut efter alla hans tidigare missar. En följd av detta är att han saknar förtroende både i befolkningen i stort samt i den egna organisationen. Eliasson är helt enkelt en del av polisens kris.
Orosmolnen som händelserna på Transportstyrelsen skapade i juli är uppenbarligen befogade, och Eliassons överträdelse förtjänar att få kännbara konsekvenser. Han kan inte försvara sig med en resursbrist han själv har varit med och förvärrat. Om han inte avgår självmant bör regeringen agera snarast.