En omfattande skattereform ska genomföras. Det är den fjärde punkten i januariöverenskommelsen mellan regeringen och Centerpartiet och Liberalerna. Men när och hur den ska genomföras är mer oklart. Även innehållet ger knapphändig information om exakt vilka skatter som ska sänkas eller höjas, införas eller tas bort. Processen mellan de inblandade partierna verkar inte kommit längre än att man talar om att man ska föra samtal.
Det som redan är bestämt är att värnskatten ska tas bort från och med januari 2020 och att skatten för pensionärer sänks samma år. Men övriga förslag på skatteområdet i januariöverenskommelsen är betydligt mindre specifika.
Till exempel föreslås sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt marginalskatt och begränsade undantag. Och målen som ska uppnås är som så ofta löften om frid och fröjd för alla – stärkt konkurrenskraft, utjämnade ekonomiska klyftor och en långsiktigt tryggad välfärd.
Utgångspunkten bör dock vara att inget som saknar datum för genomförande är säkert. Men att just skattesänkningar är det som redan garanterats så länge överenskommelsen håller bådar illa för de liberala ambitionerna från C och L.
De mer vänsterorienterade S och MP lär säkerligen vilja kompensera för det – inte minst för att finansiera familjeveckan och friåret. Målet minskade inkomstklyftor kan till exempel uppnås på flera sätt, men i Socialdemokraternas värld görs det bäst med högre skatter och bidrag.
Statsminister Stefan Löfven (S) är högst medveten om sin fördelaktiga position inför förhandlingarna, och säger bland annat till SR (6/2) att ingenting kan uteslutas innan förhandlingarna har börjat. Detta som ett tillbakavisande mot Liberalernas partiledare Jan Björklund som direkt avfärdat ett återinförande av såväl förmögenhetsskatten som arvs- och gåvoskatterna. Hur rimlig Björklunds åsikt än må vara är det saker han skulle ha tänkt på när januariöverenskommelsen utformades.
Innan förhandlingar kan inledas måste det dock stå klart vilka partier som ska vara med. Löfven har uttryckt en vilja att även ha med Moderaterna i skattereformen för att den med säkerhet ska gå igenom i riksdagen. Det är dock viktigt att M som ledande oppositionsparti i stället utformar ett borgerligt alternativ i den så viktiga skattepolitiken, där en grundläggande skiljelinje går mellan höger och vänster.
Oavsett vilka som ingår i förhandlingarna är det minsta vi bör förvänta oss en skattereform som är genomtänkt, och inte enbart ett resultat av politisk kohandel. Förhoppningsvis kan S för en gångs skulle acceptera att högre skattetryck inte är lösningen på alla samhällsproblem. Den borttagna värnskatten bör heller inte kompenseras med skattehöjningar på annat håll, utan i stället med besparingar och prioriteringar. Då kan färre statliga utgiftsområden få tillräckligt med pengar, i stället för att alltför många får alltför lite. (SNB)