Flygbolaget SAS planerar att flytta en del av sin operativa verksamhet till Storbritannien och Spanien. Enligt bolaget så handlar det om fem till åtta flygplan som med start nästa vinter kommer att flyga med ett så kallat lufttillstånd från Irland. Samma land som lågprisbolaget med stort L, Ryanair, kommer ifrån.
Att SAS, som av många uppfattas som ett bevingat nordiskt SJ, skulle flytta en mindre del av sin verksamhet från Skandinavien upplevs av samma personer som ett svek mot den skandinaviska välfärdsmodellen. En av de mest högljudda kritikerna är Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt (V) som kräver att svenska staten i egenskap av största ägare ska använda sin ägarmakt för att sätta stopp för SAS planer på att ta upp konkurrensen med lågprisbolagen.
Staten har onekligen en del inflytande över SAS även om ägarandelen minskat från 21,4 till 17,2 procent av aktierna. Regeringen skulle nog kunna plocka en del politiska poäng på att tala om kollektivavtal och så kallade schyssta anställningsvillkor men det skulle samtidigt vara dåligt för affärerna.
Staten gör klokt i att krångla sig ur ägandet av SAS. Bolaget är på säljlistan och därför är det mindre lyckat att sänka värdet på SAS genom att sätta käppar i hjulet för det mycket ambitiösa sparprogram om 1,5 miljarder kronor som ska genomföras till år 2019. Om staten ska kunna få vettigt betalt för sina aktier måste bolaget bokstavligen flyga, vilket förutsätter konkurrenskraft.
Målet för SAS beslut är att Spanien och Storbritannien ska stå för 5-10 procent av bolagets produktion. Flytten väntas ge avsevärda besparingar då kostnaden för arbetskraften är cirka 35-40 procent lägre i Europa utanför Skandinavien. Enligt Danmarks radio (1/2) kan SAS spara över 100 DKR i timmen per flygpersonal. Personalkostnaden är 320 DKR/h i Skandinavien, att jämföra med 193 respektive 186 DKR/h i Storbritannien och övriga Europa.
Det finns en naiv tro bland svenska vänsterpolitiker på att deras egna väljare ska sponsra SAS och deras anställda genom att köpa dyrare flygbiljetter. Med tanke på lågprisflygbolagens framgångar finns uppenbarligen inte någon större betalningsvilja. Bolag som SAS, med en stark ställning på vissa destinationer eller inom affärsflyg, kan ta lite bättre betalt så länge inte konkurrensen blir alltför svår.
Vänsterns idéer är en variant på Donald Trumps Amerika först-politik: Säkra jobb genom att stänga ute billigare konkurrenter från marknaden. Problemet för protektionisterna inom vänstern är att Sverige inte kan hindra konkurrensen från utländska flygbolag.
Ska SAS överleva kan bolaget inte ha högre kostnader än sina konkurrenter. Det är uppenbart att det högre löneläget, till största delen beroende på höga skatter, försämrar konkurrenskraften för företag som verkar på den internationella marknaden. Görs inget för att minska företagens kostnader för arbete från nuvarande höga nivåer kommer de att försvinna från Sverige oavsett hur mycket Sjöstedt protesterar.