”Hjälp oss, hjälp oss” är det tydliga budskapet från polisens presskonferens i Göteborg, där rikspolischef Dan Eliasson med mössan i hand presenterade rapporten om utsatta områden. Totalt handlar det om 61 utsatta områden, varav 23 bedöms som särskilt utsatta. En gren i problemet är kriminella ungdomar, som snart kan räkna med två nya strafformer som möjliga påföljder.
De särskilt utsatta områdena har gått från 15 stycken 2015 till 23 stycken, samtidigt som det totala antalet utsatta områden också har ökat. Trenden är att även mellanstora städer som Växjö, Linköping, Borås, Uppsala och Örebro drabbas. Polisens svar på problemet är speciella handlingsplaner för tre år framåt, samt önskemål om hårdare straff för vapenbrott, bättre möjlighet till kamerabevakning och hemlig dataavläsning.
Gemensamt för de särskilt utsatta områdena är att ett parallellsamhälle med eget rättssystem har bildats, vilket gör att få vågar vittna när ett brott begåtts. I en sådan miljö är risken stor att många barn och unga inleder en kriminell bana. För den personkretsen har två nya straff tagits fram av regeringens utredare, som presenterades på tisdagen. Straffen, ungdomstillsyn och ungdomsövervakning, gäller för ungdomar mellan 15 och 17 år. Av de två är ungdomsövervakning det mest ingripande och kan innebära begränsad rörelsefrihet för personen.
De nya strafformerna har fått positiva reaktioner, inte minst från justitieminister Morgan Johansson (S), som vill införa dem tidigare än juli 2019, som är utredarens förslag. Det är åtgärder som kommer att göra stor skillnad, enligt beräkningarna i utredningen.
Polisens bristande kontroll över utsatta områden har däremot förändrats till det sämre. Det enda nämnvärda som har hänt är att områdena har blivit fler och polisen upplever sig ha fått en bättre bild av hur de är uppbyggda. Detta speglas i rapporten där kapitlet ”Åtgärder som vidtagits mot problematiken” är ett av de kortaste. Bilden från 1948 på rapportens framsida, som föreställer ”Glada arbetarklasskillar på Södermalm” som flyr från polisen, ger ett direkt intryck av polisens attityd till problemet.
Visst är det viktigt att polisen skaffar sig en tydlig bild av hur de utsatta områdena fungerar, men med två år i ryggen sedan den senaste rapporten med samma budskap bör något (positivt) ha hänt. Det är inte klädsamt att inleda en så allvarsam rapport med en helt annan typ av kriminalitet. Nu krävs en krismedvetenhet och politisk vilja för att vända trenden. Förslagen på nya straff för ungdomar kan förhoppningsvis ge mersmak.
Polisen behöver onekligen den hjälp som Dan Eliasson ber om. Men den största insatsen måste fortfarande komma från den själv, med regeringens förståelse i ryggen. Problemet med de utsatta områdena är komplext, och fler åtgärder i stil med nya straff för ungdomar behövs.