Det borde verkligen inte vara en toppnyhet. En moderat riksdagsledamot, som är populär på sociala medier, kritiserar en tidigare partiledare för M i en diskussionstråd på Twitter. Ändå blir det skandal.
Partiledningen kallar till krismöte. Riksdagsledamoten får lämna uppdrag. Det skrivs spaltmeter av politiska kommentatorer. Spelet och vad som händer på Twitter ges enormt utrymme. Det vi ser verkar vara en Trumpifiering av det svenska politiska samtalet.
I centrum av röran står riksdagsledamoten Hanif Bali (M). Han har gjort sig känd som en stridbar debattör på sociala medier. I ett tidevarv när Facebooks och Twitters betydelse överdrivs upphöjs Bali, ibland närmast till absurda nivåer.
Till Hanif Balis förtjänster kan räknas att han vidgar det område inom vilket det går att föra ett politiskt samtal och för Moderaterna lär han även attrahera en del väljare på marginalen. Ska partiet vara en bred kyrka på den högra sidan om den politiska mitten behöver en spännvidd i samtalet accepteras. Till minusposten räknas att Balis hårda ton inte passar in i Moderaternas strategi om att vara den ”vuxne i rummet”, som partiledaren Ulf Kristersson påtalar värdet av, och intuitivt ofta känns främmande för finlemmade borgerliga debattörer. Ett större problem verkar vara att Hanif Bali sätter den egna profilen före partiet – något som klassas som majestätsbrott i maktpartier som Moderaterna, Centerpartiet och Socialdemokraterna.
Hela Hanif Balis kritik mot den tidigare M-ledaren Carl Bildt är ett klassiskt grepp för att stärka sin roll i den egna flocken.
Genom att mucka gräl med silverryggen kan Bali framstå som mer betydelsefull i hierarkin. Men att så många väljer att spela med är närmast obegripligt. Särskilt märkligt är partiledningens agerande.
Moderaterna bör inte kalla till krismöte för att hantera en enskild riksdagsledamots uttalanden på en internetplattform som är ointressant för de flesta utanför den politiska ankdammen. Om M-ledningen haft Balis fingertoppskänsla för kommunikation skulle Ulf Kristerssons pressekreterare meddelat att partiledaren har viktigare saker för sig än att hantera en uppkäftig riksdagsledamot. Med fördel hade det låtits hälsas att Kristersson var på resa i landet och fullt upptagen med reella politiska problem. Partiledaren ägnar sig åt sådant som spelar roll, och dit hör inte Twitter.
Att det blir ett herrans liv över att Carl Bildt kritiseras är också besynnerligt. Inom Moderaterna har under senare år partisporten varit att kritisera tidigare partiledare. Fredrik Reinfeldt och Anna Kinberg Batra har fått ta emot lastbilslass med ovett. I det ljuset bör det vara möjligt att kritisera även Bildt. Under sin tid som partiledare var han knappast okontroversiell internt, bland annat på grund av toppstyre, även om han under senare delen av sitt värv vunnit mycket bred uppskattning och erkännande.
De vuxna i det politiska rummet låter barnungarna hållas med sitt tjatter. Det kan rent av ha en funktion. Däremot sänker sig inte de vuxna till deras nivå.