Högarna av outredda brott växer. Det är uppenbart att Polisens omorganisation inte varit lyckosam. Att Polisen inte fått ordning på sin verksamhet, i kombination med ett ökat antal ärenden, hotar allvarligt allmänhetens förtroende för rättssamhället.
Den här utvecklingen är inte ny. Polisregion Nord noterar den största ökningen av öppna brottsärenden. De var 13 procent fler i slutet av juli i år jämfört med vid samma tid år 2016. Sedan 2015 har ärendehögen vuxit med hela 27 procent. Om man ska tro Polisregion Nord så saknas resurser i form av personal eller pengar att beta av högen av öppna ärenden i tillräcklig takt.
Omorganisationen har gått ut över polisarbetet. Dessutom har inflödet av ärenden ökat. I Polisregion Nord anges antalet barnutredningar ha ökat med 40-50 procent. Till saken hör att dessa utredningar är svåra och kräver specialutbildade utredare som det i många fall inte finns tillräckligt många utav. Och det finns gränser för hur mycket övertid man kan begära av de medarbetare som faktiskt finns.
I Polisregion Syd slukar ett ökat antal svårutredda skjutningar en stor del av resurserna. I Polisregion Stockholm utreds 55 mord och 71 mordförsök. Den här typen av grov brottslighet prioriteras, liksom övrig ingripande verksamhet. Det är förståeligt, men det innebär också att det brottsförebyggande arbetet sätts på undantag och mindre grova brott blir mindre riskfyllda att begå.
Att endast tre procent av villainbrotten klaras upp är inte ägnat att lugna allmänheten. Signalen till de kriminella är att risken att åka dit är låg och att hamna bakom lås och bom sannolikt är ännu lägre.
En konsekvens av att brott inte utreds och med tiden avskrivs (om de rent utav inte avskrivs relativt omgående) är att allmänhetens förtroende för rättsstaten rubbas. Bland brottsoffren som inte ges någon rättvisa lär känslan av att ha blivit övergivna av staten vara påtaglig. Rädslan att utsättas för brott är hämmande och begränsar tillvaron för många. Ett brotts konsekvenser är i regel betydligt mer långtgående än kroppsskador och förlorade ägodelar.
På landsbygden drabbas många av inbrott och stölder sommartid och någon polis finns ofta inte i sikte. Övervakningskameror och vakthundar i all ära, men om man själv eller ens grannar upprepade gånger blir bestulna är det inte svårt att förstå om det bildas något som liknar medborgargarden. I städerna kanske man i stället ”köper beskydd” av den organiserade brottsligheten. En sådan utveckling är en följd av bristande förtroende för rättssamhället.
Högarna av öppna ärenden måste minskas, och helst inte genom att en mängd ärenden avskrivs. Det måste helt enkelt ges mer resurser till Polisen, under förutsättning att de används där de gör nytta. Fler utredare och fler synliga poliser som utför vanligt polisarbete behövs. Det är dags för de högsta ansvariga för den katastrofala polisomorganisationen att ta ansvar för konsekvenserna av den oreda man skapat.