Swedbank har rasat på börsen. Förtroendet är sargat. Och ska det gå att återuppbygga lär det krävas drastiska åtgärder.
Krisen i Swedbank har tagit närmast filmiska drag. Ekobrottsmyndigheten gör en räd på huvudkontoret. Bankens vd får sparken någon timme innan årsstämman ska inledas. Och i bakgrunden finns anklagelser om penningtvätt, insiderbrott och svindleri.
Insatsen är även hög. Beroende på vad de amerikanska myndigheterna kommer fram till finns en risk för dollarförbud. Det skulle innebära att Swedbank får slå igen. Ingen bank klarar av ett förbud att handla med världens viktigaste valuta – den amerikanska dollarn.
Samtidigt är det inte första gången Swedbank är illa ute. Banken har spelat en roll i tre krascher, tre årtionden i rad. Dessutom var det inte mer än tre år sedan den föregående vd:n fick sparken och inte beviljades ansvarsfrihet av bolagsstämman. Det är extraordinärt. Sådan dramatik förekommer nästan aldrig i de stora börsbolagen. Men i Swedbank har det blivit något av vardagsmat.
Hur kunde det då bli så här? Möjligen har det som framhävs som Swedbanks styrka – folkrörelsearvet – varit mer till nackdel än fördel. För uppenbarligen har inte bankens rötter i bonde- och sparbanksrörelsen skapat en solid grund. Kanske är det snarare så att de politiska kopplingar som följer med arvet, till främst centerrörelsen och socialdemokratin, har skapat problem som inte hade uppstått om verksamheten hade drivits av renodlat kommersiella ägare.
Visserligen verkar de flesta banker ha haft sin egen tvättomat igång i Baltikum. Men när krisen briserade i Danske Bank verkade det inträffade tas mer på allvar. En grundlig utredning tillsattes och ledningen sparkades snabbt. I Swedbank verkar däremot inte styrelse eller storägare springa benen av sig. Styrelsen får sitta kvar, ansvarsfrihet beviljas och det var först i elfte timmen som förtroendet för vd:n omprövades.
Hanteringen kan ses som ett uttryck för att Swedbanks ägare är trötta. Och kanske vore det bästa om banken fick nya storägare. Eller att Swedbank styckas.
Om styrelsen byttes ut på ett bräde och storägarna aviserade en framtida exit skulle det även signalera till de amerikanska myndigheterna att situationen hanteras med stort allvar. Det går att tycka vad man vill om att amerikanska myndigheter har den makt som ett dollarförbud ger dem, men praktiskt är det bara att gilla läget. I allra värsta fall handlar det om att rädda vad som räddas kan. Swedbank riskerar att åka på storbank.
Om enbart en bråkdel av anklagelserna mot banken stämmer krävs det också kraftfulla åtgärder mot de ansvariga. Det personliga ansvarsutkrävandet behöver stärkas, om liknande händelser ska gå att undvika i framtiden.
Krisen i Swedbank kräver att flera instanser agerar. Främst måste ägarna ta sitt ansvar. (SNB)