Uranbrytning på svensk mark gjordes senast 1969 vid Ranstadsverket i Västergötland. Verkets tillstånd för uranbrytning upphörde 1984. Nu, 2018, vill regeringen införa ett definitivt förbud mot uranbrytning – en typ av gruvdrift som inte finns och som inte har funnits på väldigt länge. Förbudet ser nu ut att gå igenom i riksdagen, efter att Centerpartiet beslutat sig för att rösta för förslaget.
Den som av någon anledning skulle vilja bryta uran i Sverige måste ha flera olika tillstånd, bland annat enligt minerallagen och miljöbalken. Det ska alltså mycket till för att få lov att göra det redan som det är, men regeringen och Centerpartiet vill ändå införa ett förbud. Anledningen som framförs är att uranbrytning inte är bra för miljön, samt att förbudet utgör ett steg mot helt förnybar energiförsörjning.
Även om det ser ut som att förbudet inte ändrar på något i dagsläget finns det flera möjliga indirekta effekter. Att dessa inte bekräftats beror högst sannolikt på att utredningen bakom förslaget gjordes av Naturvårdsverket och inte Sveriges geologiska undersökning, SGU, som ansvarar för gruvdrift.
Utredningen om ett motsvarande förbud för utvinning av olja och gas var det till exempel SGU som gjorde. Myndigheten var dock kritisk och än så länge har regeringen inte gått vidare med ett sådant förbud. Strax efter att SGU-utredningen redovisades fick Naturvårdsverket i uppdrag att utreda förbud mot uranbrytning. Det ser onekligen ut som att regeringen valde att fråga en annan myndighet för att få ett annat svar.
Om SGU hade gjort utredningen hade troligen många av de frågetecken som nu finns också varit besvarade. I sitt remissvar skriver nämligen SGU att ett förbud kan få negativa konsekvenser för Sveriges status som gruvnation.
Den uran som används i svensk kärnkraft i dag importeras från andra delar av världen. Om den importen skulle brytas, till exempel vid en krissituation, får vi huvudsakligen förlita oss på vatten- och vindkraft, eftersom det även utan ett uranbrytningsförbud skulle ta lång tid innan kärnkraften kan börja använda inhemsk uran som bland annat måste anrikas först.. Även om just det behovet kan te sig långsökt visar regeringen och nu Centerpartiet att de prioriterar symbolpolitik före Sveriges gruvnäring. (SNB)